Eftersom att jag är ett stort fan av självplågeri läser jag om dramatiken igår. Det ska ju självklart erkännas att det var en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k fotbollsmatch, men det är lite svårt att glädjas åt det när man åkt ur Champions League mot äckliga Chelsea. Ska smälta det lite bara, sen kommer jag att inse att det kan vara ett av de stoltaste ögonblicken som Liverpoolfan. Liverpool gick ut på Stamford Bridge, med en hopplöst 1-3-förlust stämplad i pannan och utan en av världens bästa, Steven Gerrard. Men vi visade än en gång hur bra vi kan vara när det gäller. Och att vi aldrig, aldrig, aldrig, aldrig ,adlrig ger upp. Nu ska United få ut för det här, för en titel ska i allafall till Liverpool i vår.
Peter Wennman skriver här.
Henrik Rydström skriver här.
Annat här.
Och här.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar