Alla som luktar fritös räcker upp en hand.

Trööööött. Nio timmars jobb tar på krafterna. Särskilt i min bransch. Men vet ni? Nästa helg är jag leeedig. L-e-d-i-g. Har inte haft en enda liten jobbfri helg sedan jag började i augusti. Men, nästa vecka, noll jobbtimmar på schemat. Lovely. (Och den jävel som ringer och frågar "Anna, kan du ta min tid på lördag/söndag, snääälla?" =Tyvärr, svaret stavas n-e-j. Eller snarare N-E-J.)
-

Livet är meningsfullt igen.

Har äntligen hittat en ersättare som kan fylla tomrummet efter Smeten och Jag, Kristofer.

Jag välkomnar Viktor in i mitt liv! Jag tror att vår relation kommer att visa sig vara mycket givande. (Iallafall för min del, kan inte riktigt se hur han ska få ut något av det.)


(Men ni ska inte tro att jag har kommit över Micaela och Kristofer. Nej. Dom såren läker aldrig. Jag gråter fortfarande varje kväll. Livet är hårt när man blir övergiven och lämnad i misär och ensamhet.)
-

Oui, c'est fantastique.

Ah! Fick akut abstinens efter franska. Efter detta följde ett akut behov att se "Amelie från Montmartre". Fransk, konstig, söt och alldeles underbar.

"Les temps sont durs pour les rêveurs."

- (tiderna är hårda för drömmare)

Thailand i all ära, men...

Wiiiiie. Cirkus, Stockholm, here I come!

..tänkte jag.

Sen insåg jag att jag är i Thailand då. Damnit.

Har sett Thåström live tre gånger, en gång i Maserhallen och två gånger på Peace&Love. Maserhallen var bland det vackraste jag varit med om. P&L har väl också varit okej, men... inget slår Maserhallen den 23 februari 2006. vackertvackertvackertvackert.
-

Nej. Neeej. NEJ SA JAG JU.

Aaaaaaaj. Mitt huvud. Gör ont. Känner mig lite yrslig. Lite varm. Blir jag sjuk nu så blir jag arg. ARG. Jag vägrar. Vägrar.

Och om jag bli sjuk nu så kommer jag att bli sjuk på riktigt. Om det börjar med halsont så blir det bara en jobbig förkylning, men om det börjar med huvudvärk så blir det feber och hela karusellen. Nej. Inte okej. Tänker inte acceptera detta.
-

"it was just a weekend love"

Fredag morgon? Turism. Nu ska vi rita. GAH. Jag får ju panikångest av att rita.

Det var inte ens det jag skulle skriva.

Så hur ser helgen ut då? (Det var det jag skulle skriva.)

Idag: Skriva engelska. Skriva engelska. Skriva engelska. Kvällen is öppen.
Lördag: Jobb 9-18. Kvällen is öppen.
Söndag: Övningsköra. Övningsköra. Övningsköra. Köra lite skoter. Kolla på Liverpool-Chelsea. Kanske träna. LADDA.

Och ni då?
-
-

Sovsällskap.

Ja, men då går väl jag och Jack och lägger oss då.


Natti natti.

Gissa vilken som är min?

Jaaaa. På söndag får nog lilla Polarisen komma ut och gasa runt på de Stora Skedviska slätterna. (Och lilla Anna får bli av med abstinensen i gastummen.)

"let's get down to it"

you come on with the come on
you don't fight fair
that's okay, see if I care
knock me down, it's all in vain
I get right back up on my feet again

hit me with your best shot
why don't you hit me with your best shot
hit me with your best shot
fire away

Bra låt. Nu drar jag på träning. tjiiiingeling.
-

NU IGEN.

Jag får fan inte av mig armbandshelvetet.
-

Det gör ju ont i hjärtat.

"Liverpool tappar mark i kampen om ligatiteln i England.
På onsdagskvällen blev det bara 1–1 i bortamötet med Wigan
och Chelsea är ny tvåa i Premier league-fotbollen."


Grrr.
-

Vad håller ni på med!?

Men vad i HELVETE?
-

Welcome back my dear.

Jag är mig själv igen! Jag har nagellack, jag har ett välstädat rum, jag vet vad jag ska ha på mig imorgon och jag är förberedd inför morgondagens läxförhör. Tack gode gud.

Aaaah, så bra.

she moves like she don't care
smooth as silk, cool as air
ooh it makes you wanna cry
she doesn't know your name
and your heart beats like a subway train
ooh it makes you wanna die

ooh, don't you wanna take her?
wanna make her all your own?

Maria, you've gotta see her
go insane and out of your mind
-

I just don't know.

Oh. Nej. Får lov att verkligen, verkligen behärska mig för att inte göra något riktigt dumt. Men jag vill. Vill vill vill vill vill. Behöver. Har ett behov. Men det skulle vara idiotiskt. Riktigt freaky. Men hur ska jag göra då? Balanserar just nu på en väldigt, väldigt tunn linje till total galenskap. Gah. Det skulle vara bra. Fast jättedåligt på samma gång. Nej, jag går och lägger mig.
-

Har ändrat mig.

Nej. Jag är inte en fantastisk person. Just nu är jag värdelös.
-

HUR ska man kunna bestämma sig?

Placering? Snyggt? Ja?

Så skyll dig själv!

Haha, alltså, ibland slås jag av tanken "Fy fan vad dum i huvudet jag är". Och så skrattar jag så jag nästan dör. För ibland är jag bara störd. Stöööörd. Om ni bara visste. Vad jag skrattar åt. Vad jag tänker. Vad jag gör. Haha, tänk om jag hade en dold videokamera som bevakade mig dygnet runt. Åh gud, jag dör. Men jag är en FANTASTISK människa ska ni veta. Fantastiskt störd. Stackars er som inte känner mig. Ni missar verkligen något.
-

Gillar inte att ge upp.

Sedan i början av oktober. Herre-jävla-gud. Nästan fyra månader. Det är ju sjukt. Jag orkar inte ha det där i huvudet längre. Blir ju helt knäpp. Har försökt intala mig själv att låta det vara, att jag för en gångs skull gjort vad jag kunnat. Men, jag citerar än en gång, it's a bad obsession, it's always messin' my mind.
-

Bara för att jag skriver det här kommer jag att stå med huvudet i toaletten om två timmar. Med 40 graders feber.

Min lillebror är sjuk. Feber. Min första reaktion var inte "Nää, men stackars lilla gubben!". Det var "MEN VARFÖR SKA MITT JÄVLA IMMUNFÖRSVAR VARA GJORT AV STÅL?". Jag får aldrig vara riktigt sjuk. Har inte haft feber på 1½ år. Jag blir bara lite småförkyld, sådär så att det är jobbigt och man får bomull i huvudet, men man är inte tillräckligt sjuk för att vara hemma från skolan. Värdelöst. Ge mig feber, jag vill titta på Sex and the City flera dagar i sträck. Magsjuka har jag inte haft på galet många år (typ tio kanske). Har alltid tyckt att det vore utmärkt som expresskur för att tappa något kilo. Men nejdå.
-

Erkänn, det är en grym idé. Right?

Visst har jag berättat för er om mitt nya täcke?

Mitt nya täcke är min absolut bästa vän. Jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv i sängen med mitt täcke. Fluffigt, varmt och alldeles, alldeles underbart. Jag lovar er, om ni skulle prova en enda natt skulle ni aldrig komma därifrån. Jag kanske skulla kunna köra med uthyrning? Ta betalt per natt för att få sova med mitt täcke.

Haha! Då skulle jag bli mitt täckes hallick. "Täck-prostitution". Jag skulle kunna öppna bordell. Massor av olika täcken. Olika tjocklekar, olika påslakan, olika grader av fluffighet, olika storlekar, olika fyllningar. Shit, vilken idé. Bordellmamma. Tror ni inte att det skulle passa mig?
-

Desperate for a change.

Mensvärk made in heeeeell.


Men det var inte det jag skulle skriva.



Jag läser mina vänners bloggar. Jag pratar med mina vänner. Jag ser mina vänner. Jag vet hur jag själv mår. Fyihelvete vad tungt det går just nu. "Wiho, bara två terminer kvar till studenten", det var så vi tänkte. Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mig hur motigt det skulle vara. Var är motivationen? Nu har vi bara 19 veckor kvar, men jag vill inte ha en enda. Ge mig studenten NU, annars vet jag inte vad jag gör. Problemet är inte att jag har mycket att göra, problemet är att jag inte vill. Inte en enda liten fiber i min kropp vill lägga ner en minut på plugg. Vill inte. Snacka om att få grus i maskineriet. Motorstopp. (Fast just nu undviker jag helst att tänka i biltermer. Extremt ångestframkallande.) Jag vill jobba, jag vill träna, jag vill resa, jag vill leva. Jag försöker att intala mig varje dag "Kom igen nu Anna, bit ihop. Var positiv. Du har massor av saker att se fram emot. Biiit ihoooop. Du kommer hata dig själv och ångra dig så fruktansvärt mycket om du sabbar dina betyg nu. Det vore idiotiskt. PLUGGA NU." Men hur jag än försöker intala mig själv det här, så fortsätter jag ändå. Pluggar inte. Sitter och stirrar på datorn. Vill göra allting utom det jag borde. Jag är helt paralyserad och gör ingenting. Hur i helvete tar man sig ur en svacka djupare än Pamela Andersons urringning?
-

Det enda jag kan åstadkomma.

Linn säger:
jahaja jaja life is a bitch
anna säger:
ja, skoja inte. pms har hon också
-

"who's that girl that you dream of?"

En till av dessa idiotiska kvällar. För mycket tankar, för mycket Melissa Horn, för mycket känslor. För mycket saker jag vill skriva, men inte kan publicera. En till av dessa kvällar jag inte alls borde blogga. En till av dessa kvällar jag borde sova men inte orkar. En till av dessa kvällar när jag kväver mig själv. En till av dessa kvällar när jag är allting jag förbjudit mig själv att vara.
-

Vill inte.

Arg på livet, arg på mig, arg. Rymmer in i Gossip Girl-världen, den här verkligheten kan man ju inte hålla på med.
-

Men är det du eller jag?

Jävla dumhuvud.
-

"och om du inte saknar mig så har du dina skäl"

på andra sidan jorden, på andra sidan stan
finns ingenting att göra, jag har sovit hela dan
för mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig
jag vet att det går över men det är lika svårt för mig


Lyssnar på Melissa Horn. Vacker sång, vackra texter.
-

Är inte irriterad. Inte alls.

Jag får inte av mig armbandet. Det var då själva fan. Jag har seriöst trixat i fem minuter nu och jag får inte av mig det. Resten av familjen sover. Jaha, KUL. Verkligen.

-

I love fridays.

"Underbar behandling som passar alla. Du blir ordentligt ren och skönt avslappnad. Här ingår hudanalys, rengöring, peeling, ånga, portömning, plockning av bryn, massage och ansiktsmask. Behandlingen avslutas med välgörande fuktkräm + ögonkräm."


Klassisk ansiktsbehandling, hos Skönhetsbanken heter den Rosor på kind. Kl 15. 90 minuter i himlen. (Med undantag för portömningen, för det gör så jävla ont.)
-

Ren och oskyldig.

När inte insidan är riktigt med kan man ju iallafall se till att utsidan är det. Badat, är nu skrubbad från topp till tå, fötterna filade och fixade, håret inpackat (var inpackat iallafall), insmörjd, naglarna fixade. Feeling quite fresh. Och imorgon är jag leedig. Ska gå upp i tid, städa, plugga lite, sen brunch hos fröken F kl 11. Sen fixa bankärenden, låna en bok åt mamma på biblioteket, hem och plugga lite till. Och sen, ansiktsbehandling på Skönhetsbanken. Höjden av lycka. Kind of.


(Och ja, självklart lyckades jag skära mig igen när jag rakade benen. Jag förstår inte vad som har hänt. Hände aldrig förut.)
-

Härlig insikt.

Har tränat. Sett mig själv i spegeln hela passet. Tänkt: Njaa, man är ju inte i superform direkt. Kommer hem från träningen, råkar slänga ett öga på tv:n där mamma och lillebror tittar på Generation fett. Inser: Shit, jag är ju typ Kate Moss.
-

Sweet dreams.

Oj. Spinningen idag. Oj. Jag funderade på hur det skulle kännas att spy upp pastahjul. Och då var det tre låtar kvar.

Men, pastahjulen stannade där de hörde hemma, och jag överlevde. Nu ska jag duscha och sova.
Natti natti.
-

Inget konstigt med det.

Om jag har några beroenden? Tjaa... nagellack. Musik. Handcreme. Och... strumpbyxor.

-

Drömmer om 21 juni.

she digs rock ‘n’ roll
she likes rock ‘n’ roll
you want rock ‘n’ roll
I need rock ‘n’ roll everyday
and all through the night

Let's have som fun.

Haha!

Glasögon vs. linser.

Jag får ont i huvudet av att använda mina glasögon. Har gått hemma hela förmiddagen med glasögon, fått huvudvärk, satt i linserna, genast släpper huvudvärken.

Varför ska jag alltid envisas med att vara tvärtemot?
-

Vill fortfarande göra slut med mig själv.

Nej Anna. Du skall icke äta sötmandlar. Sötmandlar gör så att det kliar så mycket runt din mun så att du blir tokig.


Well, that's too late now.
-

Burr är mitt andranamn.

Kallt. Burr. Fryyyyyser. Förstår inte hur jag ska kunna samla kraft till att linda ut mig ur filten, klä av mig, gå ner i källaren och duscha. Buuuuurr. Måste dessutom ta bort nagellacket. Och måla nytt nagellack. Och packa väskan till idrotten imorgon. Och ta bort alla kläder på min säng. Och plugga marknadsföring. Men marknadsföringsplugget måste bli i sängen under täcket, annars fryser jag ihjäl. Så, nu är det dags. Ut ur filten! Iiiiiih.
-

Hur fint?

Love is friendship set on fire.


Så fint.


Från fina Le Love.
-

Hysteriskt kul?

Jag har hittat det!

Vi såg den här filmen i ettan. På min födelsedag tror jag att det var faktiskt. Jag skrattade så mycket åt det här så att jag nästan kvävdes på riktigt. Ingen annan skrattade. Jag satt där mitt i klassrummet och höll på att dö av skratt, men ingen annan fattade. Till slut var det så fånigt att jag skrattade åt mig själv. Och fortsatte att kvävas. Ett minnesvärt ögonblick i S1B:s historia. (För mig iallafall.)

Jag måste dock tillägga att nu när jag tittade på klippet så fnissade jag bara lite lätt. Kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde tycka att det var så roligt då.
-

Sounds like fun?

Nu ska jag iväg på yoga och bli en lugn och harmonisk människa som bara äter sallad och dricker indiska rogivande teer.

Typ.
-

Dags att tänka på det nu va.

Jag skulle haft "att blogga" som projektarbete. Helvete vad många timmar jag skulle jobbat ihop då.
-

Jag vill göra slut. Med mig själv.

Okej, jättekul att jag har lagt ner ungefär 17 timmar totalt på mitt projektarbete. Som ska vara klart om exakt 4 veckor. Och hur många timmar ska man lägga ner på sitt projektarbete? Tjaaa. Runt 100.

BRA ANNA!


Så låt oss räkna lite. Jag borde alltså jobba ungefär 80 timmar till. Har 28 dagar på mig. Behöver alltså jobba ungefär 3 timmar varje dag.

ÄNNU BÄTTRE ANNA!
-

Dåliga vanor.

Har några ord som jag verkligen behöver slänga ut ur min vokabulär.

imorgon
snart
sen
senare


Nej, det finns bara ett användbart ord: NU!
-

You'll never walk alone.

Ja, fotbollen igår alltså. Det var 100 år sen jag tittade på en fotbollsmatch (har ingen aning om vad jag har haft för mig senaste månaderna). Igår var det då Liverpool - Everton och när hela Anfield sjöng You'll never walk alone före matchen, ja, då skulle jag ha kunnat fälla en liten tår. (Okej, nästan hela Anfield iallafall, tror inte att de tillresta Everton-fansen sjöng så särskilt mycket om jag ska vara ärlig.) Och fast jävla Everton kvitterade i 88:e minuten så att det bara blev jävla oavgjort (kändes som en förlust) så satt jag där i soffan efter matchen och tänkte; Fan, vad jag älskar fotboll. Fan, det är så jävla vackert. Och fan, om inte Liverpool tar hem ligan den här säsongen.

-

Kort kommentar till fotbollen:

Den där jävla Tim Cahill.
-

I do like mondays.

Måndag. Har jag måndagsångest? Nej, det har jag inte. Jag har nämnligen avskaffat min måndagsångest. Den är utrotad, uppsliten med rötterna. Mina måndagar brukar faktiskt vara en av veckans roligaste dagar. Börjar för det mesta trött och seg, men när dagen är slut har jag skrattat så att jag har ont i magen. Väldigt trevlig start på veckan. Idag har jag visserligen en lång skoldag, och när jag kommer hem har jag en att göra-lista som är typ en meter lång, men sen ska jag träna, och sen är det Liverpool-Everton. Bra måndag.


(Vi har dock ett litet minus. Fiskgratäng. Hur har skolan tänkt att jag ska kunna hålla mig levande till klockan fyra om dom ger mig fiskgratäng?)
-

En sak till bara.

Och vet ni vad "bo hos pappa" betyder? Jo, det betyder "pappa har canal+". Och vad betyder det? "kan se Liverpool-Everton på måndag". Och vad betyder det? "Yes!"
-

Vissa har ju väldiga problem.

Jag ska till pappa efter jobbet imorgon. Bo där tills på tisdag. Och vad måste jag då göra nu? Jo. PACKA. My favourite sysselsättning. Alltså, egentligen är det ju inte jobbigt alls. Lite kläder, smink och ansiktsrengöringsgrejer. Men, HUR ska jag kunna veta idag vad jag vill ha på mig på måndag? På tisdag? Tänk om det jag packat ner känns helfel när jag står framför spegeln klockan sex på måndag morgon? Det finns liksom inga options, det är bara att gå till skolan ändå. I fula kläder. Ne, inte kul.



... kom på att jag ska hem till mamma efter skolan på måndag. Har ju träning. Means: behöver bara tänka ut kläder till måndagen. Bra.
-

Jag + P + glass + satc = perfect.

Snart drar jag, Charlotte, Carrie, Miranda, Samantha och glassen till Pernilla. Vi ska tillbringa lördagskvällen med henne och hennes glass.

Hjälp.

If you don't risk anything,
you risk even more.
- Erica Jong


Mmm. Precis.
-

Kan nog inte bli mer fab.

Fast... kvällens snyggaste var nog iallafall Ida Pyk. Kolla här. Haha. Helt fantastiskt.
-

Smashing!

Krypa upp i sängen med en tekopp och sedan mooosa på med bilder från Elle-galan. Mm, lyx. OCH KOLLA HÄR. Hur snyggt?

Jag gillar Ebba, och jag gillar alltid hennes outfits, men det är sällan hon ger mig "wow-känslan". Men det här är ju bara DUBBELWOW. Helt fantastiskt. Snyggt, snyggt, snyggt. Snyggt, snyggt snyggt.

(Jag har lånat bilden från elle.se, och här hittar ni deras maffiga bildspel från gårdagen.)

Klar!

Jag skulle här vilja ta tillfället i akt och presentera mitt och Evelins fina motto gällande allt skolarbete;

"Konsten att få MVG är inte att veta vad man pratar om, det är att få det att låta som att man vet vad man pratar om."


Så, om ni också vill få MVG i typ allt, så är detta det enda ni behöver komma ihåg. Det är faktiskt inte mycket svårare än så.
-

Hur kan ni motstå?

Förresten. Imorgon är det lördag. En heelt tom och oplanerad lördag ligger framför mig. Ni får slåss om mitt fantastiska sällskap. Jag är sjukligt rastlös. Den som först hör av sig med en rolig idé vinner mig.
-

Det måste väl iallafall finnas någon typ av stand by-läge?

Ont i huvudet. Alltså, inte huvudvärk. Mer ont i hjärnan. Kan man inte bara stänga av den? (Okej, just nu behöver jag den, annars blir det svårt att skriva klart den här filosofiskiten.) Men sen då? Var sitter den knappen? Och hjärtat? Var sitter avstängningsknappen till hjärtat?
-

"maybe you'll do better next time"

it's a bad obsession
it's always messin'
it's always messin' my mind
it's a bad obsession
it's always messin'
it's always messin' my mind

too bad you're fucked up.
-

Men vad är det här nu då?

Skulle precis plocka upp telefonen för att ringa ett samtal, och plötsligt slog min gamla telefonskräck till igen. Vill inte! Nu sitter jag här helt låst och stirrar på luren. Jag som hade tränat bort det där. Fan, vilken ångestfylld kväll det blev.
-

.

NEEEEJ JAG ORKAR INTE DET HÄR.
-

Det är fortfarande inte kul.

Jag vill återuppväcka alla filosofer som någonsin levt och sedan döda dom igen. Jag tror inte att de fick den smärtsamma död dom förtjänade.
-

Det här är inte kul.

Aristoteles var en jobbig jävel kan jag meddela.
-

Vad tror ni?

Okej, nu ska vi göra en liten intressant studie. Hur lång tid behöver Anna för att skriva ett filosofiarbete? Arbetet ska in idag, och jag har i princip inte skrivit ett ord (har en liten lätt formsvacka, ja). Sokrates, Platon, Aristoteles och Simone de Beauvoir. Ungefär tre dataskrivna sidor. Let's go.

-

Vad ska man säga?

xxxx säger:
ayia napa, here I come liksom
.... säger:
haha precis
xxxx säger:
probemet är att mina tits kommer att försvinna
.... säger:
mina har redan gjort det
xxxx säger:
mina har minskat ganska rejält
xxxx säger:
sucks
.... säger:
mmm men va fan
.... säger:
man kan alltid operera om de krisar
-

Hmmm..

...men jag skulle kunna betala en hel del för att se minerna den dagen jag kommer till skolan som platinablond.
-

Nä.

Har nu stirrat på mig själv i spegeln i fem minuter och kommit fram till att jag inte skulle se klok ut.
-

"platinum blonde life"

Jag undrar hur jag skulle se ut som blondin?

Bild från Le Fashion.

Upside down.

Förlåt att jag bloggar hemskt tråkigt och ointressant men mitt huvud är ett enda stort kaos.

Det gör ont i hjärtat, det gör ont i magen, det gör ont i huvudet av alla idiotiska tankar som ramlar runt där inne. Jag önskar att jag kunde förklara, men det kan jag inte. Jag kan inte ens förklara för mig själv. Jag vet ju inte varför det känns såhär. Det har inte hänt något särskilt alls. Å andra sidan... så kanske det är det som är problemet.


Men hörni. Inte ska ni sitta här och läsa om min förvirring. Det är helg imorgon. Ja! Lyssna här och låt det bli helgens motto; take a ride on the wild side.
-
-

En mycket exlusiv titt in i Annas extremt stökiga huvud;

- Alltså tjejen, vad håller du på med egentligen?
- Men, va?
- Ja, så här kan du ju inte hålla på!
- Jag fattar inte vad du prat..
- Sluta! Vad är det värsta som skulle kunna hända?
- Hm. Jaha. Du menar det där.
- Mhhhmm?
- Jo, men, alltså, eh..
- Du har ju inte ens några bra bortförklaringar.
- Nä.
- Just det. Säg efter mig nu; "Det värsta som kan hända är att jag får ett nej..."
- Det värsta som kan hända är att jag får ett nej...
- "... och ett nej dör man inte av."
- ... och ett nej dör man inte av.
- Det var väl inte så svårt?
- Närå.
- Bra, då kör vi då!
- Fast...
- Vad är det nu då?
- .. jag tror visst att man kan dö av ett nej.
- Du är fan hopplös.
- Hm. Ja.

...........

"Första tecknet på vansinne, att tala till sitt eget huvud"
- Phineas Nigellus
-

Fundera på den ni.

"Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva imorgon."
- Jonathan Swift


Så sant, så sant. Jag till exempel, ska skriva filosofi idag, så att jag inte får IG imorgon.
-

"it's just another night"

shit
man, I can't take this anymore
everything's dr-dr-drivin' me crazy
I'm tickin' like time bomb
and I'm about to blow
what's it gonna take to make it?

I'll do anything but fake it.
-

"I did my best but I can't get rid of you"

Jag glömmer bort Miss Li ibland. Det ska man inte göra.


I said
come over to my place
you're always in my head
and I want you now
I said
come over to my place
I want you in my bed
and I want you now

Den som väntar...

Att gå från tanke till handling;

8 juni.


Nål, smärta, forever.


Det ni.
-

Maybe.

qui ne risque rien,
risque plus


?


... och med det säger jag godnatt.
-

Om ni inte skrattar åt det här har ni fan ingen humor.

Och medan jag ändå är inne på området....

Jag skrattar lika mycket varje gång jag tittar på det här klippet. Lika säkert som jag gråter varje gång jag tittar på Finding Neverland, skrattar jag tills jag inte kan andas när jag tittar på det här. Hoho. (Åh herregud, jag är så störd.)
--

Oslagbart.

Titta här. Titta här. Titta här. Titta här.

Mina favoriter. Löööv.
-

Jo, det ÄR kul.

Hahahahah.

-

Pluggar jag? Ehm.. gissa.

Sitter och tittar på min säng. På mitt älskade fluffiga täcke (som nu för tiden gör det ännu mer omöjligt att gå upp på mornarna). Det ser liksom ut som att jag precis har gått upp. Det ser ut som att sängen är alldeles uppvärmd. Den saknar mig. Den kallar på mig. Damnit, kan jag inte bara få gå och lägga mig?

-

Beach 2010?

Jag är en svag människa.

(Var det värt det? Nä. Mår illa.)
-

Beach 2009?

Aaaargh. Läste en blogg. Stötte på ordet "marabouchoklad". Nu är det kört. Helt plötsligt blossade suget upp. "Nej Anna", sa jag till mig själv. Men... det känns som att jag ska dö om jag inte får choklad. Har lyckats vänt suget mot naturgodis, men vill egentligen inte äta det heller. Problemet är att jag ska plugga när jag kommer hem och då kommer "det-är-så-synd-om-mig-för-jag-måste-plugga"-tankarna fram. Min kropp ber på sina bara knän "Nej Anna, ge mig frukt! Du lovade att rensa ur all skit ur kroppen! Alla hemska finnar kommer att återvända! Du kommer att ångra dig! Gör det inte!"

Kriget är alltså i full gång. Återkommer med rapport.
-

Typiskt.

Helvete. Fastnade framför Guldbaggegalan. Har inte pluggat. Damnit. (Men jag skrattade så att jag nästan kvävdes när Johan Glans och Björn Gustafsson körde sitt Abba-medley. Och det var ju trevligt.) Nu måste jag duscha. Och powerplugga. Och sova. Sooova.


Dagens bästa: Lisas katt. Gud. Då skrattade jag också så att jag nästan kvävdes. Bra måndag.
-

Platon.. Sokrates.. Aristoteles... Hej.

Har utvecklat ett ganska trevligt te-beroende. Har just nu världens godaste detox-te, som smakar lakrits. Mycket nyttigt (inbillar jag mig iallafall) och mycket gott. Kombinerar med lite mörk choklad. Ska plugga äckelfilosofi, så jag behöver all uppmuntran jag kan få. Sen ska jag träna. Svettig step up. Wiho.
-

Mmmm.

Sveriges sexigaste man har börjat blogga. Oh.
-

Måndagsångest? Närå.

Måndag. English. Är galet hungrig. Idag kör livet igång igen. Träning, plugg. Ta tag i saker. Motivation, inspiration, energi. 20 veckor kvar till studenten. Och bland dom veckorna har vi ett sportlov, ett påsklov, två veckor i Thailand, en vecka i Ayia Napa. Alltså är det bara 15 veckor kvar till studenten. Yeah.
-

Le love.

Fin bild från fin blogg.
-

Förvirrad och ganska trött.

Aaaaah om jag kunde skriva precis vad jag vill på den här bloggen. Men det kan jag inte. Vissa saker måste stanna där dom är. Annars blir det fel. Men jag vet inte vart jag ska göra av alla tankar och känslor som tumlar omkring i min lilla kropp. Vill bara säga SÅ HÄR ÄR DET, SÅ HÄR TÄNKER JAG, SÅ HÄR KÄNNER JAG. Men det blir fel. Livet fungerar inte så. Man kan inte kommunicera via en blogg. Inte om såna saker. Men jag vet att snart så spricker jag och alla ord och tankar och känslor kommer att ramla ut i en enda stor trasslig hög. Vad vill jag? Vad gör jag? Vad känner jag? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Vad vill du?
-

Om ni förstår?

If you don't risk anything,
you risk even more.
- Erica Jong


Bra va? Kanske snart för evigt. Men på ett annat språk.
-

Prestationsprinsessa? Eh, ja.

Förresten. Ni vet den där idiotiska religion+svenska-rapporten som jag kämpade med före lovet? Som jag tyckte blev helt värdelös. På riktigt alltså, jag tyckte att den blev så äckligt jäkla dålig. Var hur orolig som helst att den kanske skulle sänka mitt slutbetyg. Vill ni veta hur det gick?

(Om ni irriterar er på mig och mina krav och egentligen inte gillar mig så kan ni sluta läsa nu.)


Jag fick såklart MVG i både svenska B och religion A. Vet ni vad min lärare sa om rapporten? Exemplarisk. Jag tyckte att det var bland det sämsta jag skrivit på länge och min lärare hade i-n-g-e-n-t-i-n-g att anmärka på. (Jag har dock läst igenom det flera gånger och tycker fortfarande att den är fantastiskt värdelös.)

Vet ni vad det här betyder?

Att jag är helt dum i huvudet. Att jag måste börja se på mina prestationer med andra ögon och förstå att jag är bra. Jag kommer aldrig sluta att sträva efter perfektion, eller sluta vara självkritisk, men jag kanske måste försöka tagga ner något steg. Eller så är det bara den jag är. Äsch, jag vet inte.
-

"keep on rocking baby, 'til the night is gone"

Har fått en allvarlig crush på den här låten. Det är något med texten.


Over in the corner I could see this other guy
he was kinda flirty, he was giving me the eye
so I took advantage of the fact that I'm a star
shook my hair and took a casual stroll up to the bar
and as sure as hell this guy was coming up to me
he said, "Who am I and who are you and who are we
what's our situation, do we have some time for us"
I said I was not exactly waiting for the bus
he said, "If you're going somewhere can I come along"
I said, "Keep on rocking baby, 'til the night is gone"

On and on and on
keep on rocking baby
'til the night is gone
on and on and on
'til the night is gone on
keep on rocking baby
'til the night is gone
on and on and on
'til the night is gone
-

Kort? Moi?

Vet ni vad som slår mig när jag tittar på den här bilden?

Herrejävlar vad kort jag är. Kolla mina ben! Jag är en mini-människa. 155 cm. Igår sa Pontus "Haha, du kan liksom säga att du är en och en halv meter". HA HA HA sa jag då.

Men vad jag egentligen skulle skriva var: Kolla på min nya fina t-shirt. Kulla. Fint.




Update: Tröjan är såklart en leksands-tischa, som man kan köpa här.
-

Har inte dött av tråkighet. Men det var väldigt nära.

Fick gå hem tidigare. Hurra!

Har på grund av tristess intagit;
- En satsumas/mandarin/klementin (vad fan det nu heter)
- En toast
- En loka-flaska (ja vattnet alltså, inte flaskan)
- Två långa gröna godisstänger
- En chokladboll
- En liten marabouchoklad
- En kopp varm oboy


Så nu mår jag illa. Men bra Anna. Jättebra. Dessutom brände jag mig på oboyen så min tunga är paj.
-

Det kan inte förnekas.

Jag vet att det är farligt, äckligt, cancerframkallande, dödligt och allmänt ofräscht. Men ibland är det så sexigt att jag nästan dör. Le smoking.

-

Döden i Milko Arena.

Vet ni vad jag ska göra idag?

Jag ska stå i ishallens kafeteria i fyra och en halv timme. Sälja korv och kexchoklad och hamburgare och kaffe. Jag. Dör. Av. Tråkighet.

Ni kan skratta nu.


Och vet ni vad som gör det hela ännu värre? Ishallshelvetet heter numera "Milko arena" och det är så pinsamt att jag nästan dör. ARENA? "Milkohallen" hade varit förståeligt, men ARENA? Åh, jag orkar inte med den här världen.


(Snälla skicka roliga sms eller kom och hälsa på mig. 13.30-18.00 ska jag vara där. Hjälp mig att överleva.)
-

"tell me your secrets and ask me your questions"

nobody said it was easy
no one ever said it would be this hard.



(Inte spec förtjust i Coldplay, men svag för texten. You don't know how lovely you are.)
-

The perfect couple.

Den här bilden är så sjukligt sexig. Johnny och Kate.
-

Just beautiful.

Ge mig hårfärgen!

(Jag hittade bilden i fina Michaelas arkiv, och hon hade hittat bilden hos Une fille comme moi.)

Just tell me.

Mest förvirrat bloggande på sistone. Why?

För att jag är förvirrad. Tänker för mycket. Eller för lite. I'm not sure.

Förvirrad.
Frustrerad.
Frågande.
Ful.


Mycket f. Men ta bort ful. Jag är inte ful. Köpt fint rouge idag. Och så dricker jag nyttiga teer hela tiden, så jag kommer att bli jättesnygg. Typ.
-
-

Jag har fått mitt svar.

Tack Micaela.

Precis vad jag behövde höra. (Okej, läsa.) Jag hatar spel. Förstår inte poängen. Vem kom på det från början? Du är en idiot.




ps. SNÄLLA MICAELA BÖRJA BLOGGA IGEN. Mitt liv är inte komplett. Jag känner mig tom. Din blogg var världens bästa. Och din andra blogg var också världens bästa. Snälla. Snälla.
-

Typ måndag.

Ska på styrelsemöte idag. Har mössa, tovigt hår och svart nagellack (lite lagomt avskavt).


Hörde jag någon säga "power dressing"?
-

Flummigt inlägg.

Sovit tre tim i natt. Varit i Sthlm hela dagen. Haft jeans på mig hela dagen. Shit, måste verkligen sova.


Skola imorgon och jag badar hellre naken i Ljustern än åker dit.


(Dags att få in frasen "never gonna happen" i huvudet?)
-

Men det är ju inte säkert.

Bio idag, Australia. Sevärd, jadå. Imorgon, Stockholm. NK startar sin rea. Jag hoppas att jag överlever.
-

Fattar ni den?

Ibland vill jag dunka huvudet i väggen och ibland vill jag dansa runt som en galning och sjunga högt (och falskt). Det var då själva fan att det ska vara så komplicerat. Precis när jag har slagit en (enligt mig) perfekt passning och känner mig rätt nöjd över att ha blivit av med bollen, så får jag tillbaka den. Varje jäkla gång. Men nu är det fan dags att göra mål.



(Inga snuskiga tankar nu. Jag vet vad ni tänker. Men jag menade inte så. Trots ettårs-firandet för någon vecka sen.)


(Ni måste erkänna att jag är rätt bra på metaforer.)
-

Såklart.

Okej, jag tar tillbaka det där.
-

Nu tänker jag säga något fult.

FUCK YOU.


Ja, du hörde mig. FUCK YOU.



Sorry.
-

S.O.S

Jag brukar faktiskt inte ha särskilt mycket finnar. Någon lite lite här och där ibland. Helt okej liksom. Men nu.


Jag har en finne på näsan. Och en i pannan. Och en på kinden. Och en i pannan. Och en på kinden. Och en i pannan. Och en i pannan. Och ungefär 3000 till i pannan. VAR I HELVETE KOMMER NI IFRÅN?
-

Gaaaah.

Jag blir så frustrerad av det här att jag snart kryper ur min egen kropp.



Don't know how to take it,
don't know where to go
my resistance running low
and every day the hold is getting tighter
and it troubles me so.

-

"men jag har tröttnat på att vara likadan"

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
försökt att vara allt på samma gång
så mycket man kan göra och borde och vill
mitt i allt så ska man räcka till.

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
och försökt att hitta spår som leder rätt
ja det finns så mycket måsten
att vara bra på det man kan
och mitt i allt så ska man vara sann.


Sen en tid tillbaka - Melissa Horn
-

Frustration.

This is freakin' me out.
-

Kors i taket.

Jag har köpt jeans idag.


Okej, ni kanske inte förstår storheten i det här. Men om jag säger att det var 1½ år sedan jag köpte jeans sist, och att jag det senaste året blivit fullfjädrad strumpbyxmissbrukare som vägrat jeans och alltid gått i kjol eller klänning. Förstår ni då?

(Sedan kan vi rita ett till kors i taket för jag fick lov att köpa ett par 25:or. Nu har jag å andra sidan precis ätit en halv påse chips, så imorgon kanske jag inte kommer i dom.)

(Fast sen blir vi tvungna att måla över ett av korsen i taket, för jeansen är svarta. Och det var ju inte så oväntat.)
-

När mode är som bäst.

Det var något med den här bilden som fick mig att dra efter andan.

Från fantastiska The Sartorialist.

-

Vem vill sponsra?

Har planerat lite shopping imorgon (kräks på min garderob). Började fundera lite på vad jag behövde. Det blev inte så bra.

- underkläder
- väska i skolstorlek, med lång axelrem
- höga klackar för vinterbruk
- handskar
- klänningar
- något att variera dunjackan med
- lång kofta
- jeans
- m.m m.m


Behöver typ, allt. Och så skulle jag vilja ha ett par smala ben tack. Var köper man såna?
-

Näsdukar<3

Förkylningsbacillerna anfaller. Jag känner hur dom samlar sig för attack. Det kliade i halsen igår kväll, och idag vaknade jag upp med täppt näsa och svid i halsen. Har hållt undan det genom att vara aktiv hela dagen, men nu känner jag hur immunförsvaret börjar ge upp. Imorgon när jag vaknar kommer jag att vara totally förkyld. Helvete. Fast å andra sidan vore det trevligt att få en legal anledning till att ligga i sängen och kolla på Sex and the City en hel dag, för det är ungefär det enda jag har lust med. Ångest över skolan.
-

Jag älskar dom här tjejerna, undrar ni varför?

Jag, Lina, Pernilla och Linn sitter ihopträngda i min säng. Lina äter en godis. I godispåsen finns peace-märken.

- Det smakar kiss av den här godisen!
- Det kanske är ett PISS-märke?



HAHAHA.
-

Update i mössfrågan.

Får ett sms.

"Haha jag tror att din mössa är hos mig :) hahahaha"

Plötsligt inser jag.

Jävla skit. Hon har rätt. Och hon har sin lägenhet i FALUN.


Jag får alltså lov att åka mösslös imorgon. Fan vad kallt.
-

music is my drug.

Men det är inte bara rock som får mitt hjärta att slå. Den här rösten, med sina fantastiska texter, får mig att vilja vända ut och in på hela mig, slita ut hjärtat, slita av mig öronen, bara för att det är så jäkla vackert. Det går inte ens att förklara den känslan. Den är bra, fast den gör ont. (Lova att ni ser till att lyssna på hela hennes skiva. Melissa Horn. "Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort".)

Texter. I kombination med rätt röst. Herregud. Som Thåström. "Så medan jag väntar på ett svar, ska jag kyssa ditt hjärta i kras". Har ni boken med hans samlade texter? Om inte: köp. Läs. Få rysningar. Lyssna. Få ännu mer rysningar. Och lyssna på Hello Saferide. "Me, I’m like Can’t get you out of my head. Annoying at times, but I make you want to dance". Och Säkert!. "Det här är vad hjärnan har sagt om mig, jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket som när jag är med dig". Annika Norlin är ett textförfattande geni. Och Håkan. "Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion, när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss".

Mina ord räcker inte ens till när jag ska förklara vad musik får mig att känna. Fan, musik. Linda Skugge skrev en gång att musik kan rädda liv, och den frasen har jag haft i mitt huvud sedan dess.
Musik kan rädda liv.
-

Stickad, svart, från h&m.

Alltså min mössa är borta och det stör mig så sjukt jävla mycket. Jag har fan letat i flera timmar. Var är den? Vem det än är som har tagit den, ge tillbaka den nu. Jag behöver den. Imorgon faktiskt. Jag ska till Romme och jag kan fan inte åka snowboard utan mössa. Och om jag inte hittar min mössa tänker jag åka utan. Så då är det ditt fel (du som har tagit den) när jag förfryser mina stackars öron. Nöjd?


Ge mig min jävla mössa.
-

"a nasty habit called rock 'n' roll"

Det finns mycket musik. Väldigt mycket musik till och med. Jag anser mig gilla det mesta faktiskt. Men det är skillnad på att gilla musik och... på att känna musiken. All musik sätter sig inte i hjärtat. Jag kan studsa runt helt överlycklig till Abba, och tycka att det är galet bra. Jag kan sitta och nynna på Britneys nya låt. Men det känns inte. Inte ända in i hjärtat. Det är rock som får mig att känna. Ni säger att det låter illa. Men det är rock som får hjärtat att slå. När Axl Rose sjunger "you better back off, back off bitch, face of an angel with the love of a witch". När Paul Stanley sjunger "feel my heat takin' you higher, burn with me, heaven's on fire". När Vince Neil sjunger "take a ride on the wild side". Jag vet inte vad det är som gör det. Det kanske är smutsen. Dekadensen. Hårdheten. Attityden. Rivet. Jag vet inte. Jag vet bara en sak. I gave my heart to rock'n'roll.

På musikhumör.

Ah. En riktigt hederlig powerballad.

Remember yesterday, walking hand in hand.
love letters in the sand, I remember you.
through the sleepless nights, through every endless day
I'd wanna hear you say, I remember you.

Här kommer kompensationen.

When you're talkin to yourself
and nobody's home
you can fool yourself
you came in this world alone

so nobody ever told you baby
how it was gonna be
so what'll happen to you baby
guess we'll have to wait and see

Den är lång, men värd varenda jäkla sekund. (Dock låter studioversionen bättre. Faktiskt.)
-

Lovar att kompensera med lite guns sen.

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd att komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
........
Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt
och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill vara din verklighet
och du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.
.........
Du får inte andas på min panna
och inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger
och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
men jag önskar inget hellre
än att du gör allt emot mig snart.
..........


Fick skäll sist jag bloggade om den här låten. Men i kväll känner jag mig lite mjuk. Eller i natt rättare sagt. Lite skör. Det är texten som gör låten, för jo, den är så jävla fin.
-

Tänk efter nu.

Jag älskar vintern. Alla klagar på kylan och snön, but I just love it. Kom igen, hur vackert är det inte med klarblå himmel, sol, gnistrande snö, bitande minusgrader, rosiga kinder? Linda in sig i hundra lager med kläder och slänga sig i en snöhög. Göra en idiotisk kullerbytta och få snö i nacken. Spänna på sig brädan och kasta sig utför en svart backe. Bli urförbannad när man gör århundradets vurpa (rakt under sittliften). Dra igång skotern. Få kramp i gastummen. Dra på rakt över en sjö och nästan tappa andan av fartvinden. Gräva ner sig i en grop mitt ute på ett fjäll. Bränna sig i ansiktet. Få svindel av en fantastisk utsikt. Skrämma livet ur mamma genom att råka välta skotern (med lillebror som passagerare). Bränna sig på tungan när man dricker varm choklad. Gå hemma i bara underställ och raggsockor och inte se klok ut. Gå ut på kvällen och titta upp på en stjärnklar himmel och gnistrande snö. Grilla korv och svära högt när man för tionde gången tappar korven i elden. Försöka gå på snö som är två meter djup och precis när det känns som att det funkar så sjunker man igenom och står med snö upp till låret. Åka pulka och skratta så att man nästan dör. Göra en snöängel.

Förstår ni nu hur fantastisk och vacker vintern är?

-

Nej.

men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
-

THIS IS THE YEAR

’Cause this is the year, this is the year it all will happen
it’s finally here, I have been waiting all my life
so put on your coat, it’s time to go, it’s time for take-off
I think I can say without a doubt this year is mine.


Ingen säger det bättre än Marit. Nu jäklar kör vi. Jag börjar... nu. (Okej, om fem minuter kanske, ska bara samla lite kraft.)

Nytt-år-ångest? Lite.

Uppdrag: Städa rum, städa garderob, byta sängkläder
Outfit: Halvlång Guns N´Roses-tischa, svarta strumpbyxor (med hål i), glasögon, noll smink, nytvättat och noll fixat hår
I högtalarna: Use your illusion I (Guns N´Roses)


Och ja, jag förstår att ni tycker att det här är fruktansvärt intressant.
-