Ibland vill jag dunka huvudet i väggen och ibland vill jag dansa runt som en galning och sjunga högt (och falskt). Det var då själva fan att det ska vara så komplicerat. Precis när jag har slagit en (enligt mig) perfekt passning och känner mig rätt nöjd över att ha blivit av med bollen, så får jag tillbaka den. Varje jäkla gång. Men nu är det fan dags att göra mål.
(Inga snuskiga tankar nu. Jag vet vad ni tänker. Men jag menade inte så. Trots ettårs-firandet för någon vecka sen.)
(Ni måste erkänna att jag är rätt bra på metaforer.)
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar