Bara för att jag skriver det här kommer jag att stå med huvudet i toaletten om två timmar. Med 40 graders feber.

Min lillebror är sjuk. Feber. Min första reaktion var inte "Nää, men stackars lilla gubben!". Det var "MEN VARFÖR SKA MITT JÄVLA IMMUNFÖRSVAR VARA GJORT AV STÅL?". Jag får aldrig vara riktigt sjuk. Har inte haft feber på 1½ år. Jag blir bara lite småförkyld, sådär så att det är jobbigt och man får bomull i huvudet, men man är inte tillräckligt sjuk för att vara hemma från skolan. Värdelöst. Ge mig feber, jag vill titta på Sex and the City flera dagar i sträck. Magsjuka har jag inte haft på galet många år (typ tio kanske). Har alltid tyckt att det vore utmärkt som expresskur för att tappa något kilo. Men nejdå.
-