fredag, januari 2

"a nasty habit called rock 'n' roll"

Det finns mycket musik. Väldigt mycket musik till och med. Jag anser mig gilla det mesta faktiskt. Men det är skillnad på att gilla musik och... på att känna musiken. All musik sätter sig inte i hjärtat. Jag kan studsa runt helt överlycklig till Abba, och tycka att det är galet bra. Jag kan sitta och nynna på Britneys nya låt. Men det känns inte. Inte ända in i hjärtat. Det är rock som får mig att känna. Ni säger att det låter illa. Men det är rock som får hjärtat att slå. När Axl Rose sjunger "you better back off, back off bitch, face of an angel with the love of a witch". När Paul Stanley sjunger "feel my heat takin' you higher, burn with me, heaven's on fire". När Vince Neil sjunger "take a ride on the wild side". Jag vet inte vad det är som gör det. Det kanske är smutsen. Dekadensen. Hårdheten. Attityden. Rivet. Jag vet inte. Jag vet bara en sak. I gave my heart to rock'n'roll.


Inga kommentarer: