Sitter och tittar på min säng. På mitt älskade fluffiga täcke (som nu för tiden gör det ännu mer omöjligt att gå upp på mornarna). Det ser liksom ut som att jag precis har gått upp. Det ser ut som att sängen är alldeles uppvärmd. Den saknar mig. Den kallar på mig. Damnit, kan jag inte bara få gå och lägga mig?
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar