Jag älskar verkligen att ha långt hår. Jag har inte haft så här långt hår sen jag gick i lågstadiet. Sitter i sängen och känner håret hänga ner på ryggen liksom. Böjer bak huvudet. Känner håret ännu längre ner på ryggen. I loove it. Och dessutom är livet så mycket enklare med långt hår. Det ser okej ut med mycket lite fix. Och det passar mig med tanke på hur lat jag är gällande hårfix. Nu räcker det med max fem minuter med volummastern och så kan man faktiskt gå utanför dörren. I like it.
Min hårfärg är dock ett helt annat kapitel. Nu är det snart ett år sedan jag färgade/tonade håret senast. Jättesjukt. Jag har färgat och tonat mitt hår konstant sedan jag var elva år. När folk har frågat "Men vad har du för hårfärg egentligen då?", har jag svarat "Eeeeh. Kommer inte ihåg." Nu går jag istället runt med en decimeters utväxt, men det funkar det också. Så, om ni träffar på mig och tänker "Men gud! Hur ser hon ut? Vet hon inte om att hon har världshistoriens värsta utväxt?", ta det lugnt. I know.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar