onsdag, december 31

Årets sista blogginlägg.

















Jag säger det med en sång.


Och nu drar jag och Pernilla på årets sista party. Och jävlar vad snygga vi är.
-

Hur blir det nu då?

Det blir svart och vitt. Prickigt. Jävligt prickigt. Stort hår. Stora örhängen.


Ni får se bild sen. Nu måste jag klä på mig.
-

Jäklar.

Nej! Jag har ändrat mig! Jag vill inte vara ful imorgon! Jag vill vara snygg, sexig, elegant, oemotståndlig. Inte ful!


Måste hitta på ett sätt att vara båda delarna.
-

tisdag, december 30

Men hej ugly.

Nej, nu lägger jag ner. Är alldeles för okreativ.


(Fast, det är ju faktiskt fultema. Och jag behöver bara titta mig i spegeln för att se: redan fixat. Jag ser förjävlig ut. Och jag förstår inte hur det gick till! Bara för någon vecka sen kunde jag titta mig i spegeln och tänka "Men hej snygging, hänger du ofta här eller?", men nu är det bara baaaah. Och maaaaah. Och gaaaaah. Det är osexigt att känna sig ful.)
-

Såklart.

Vill vara pirat.

Tänker... dekadent sjörövarliv. Sliten och sotig make, rufsigt och tuperat hår, trasiga strumpbyxor (okej, jag vet att pirater inte hade strumpbyxor, men nu improviserar vi lite)... sen kommer jag inte på något mer. Damnit.

Eller rockgroupie.

Tänker... dekadent rock'n'roll. Sliten och sotig make, rufsigt och tuperat hår, trasiga strumpbyxor, leopard...


Okej, jag verkar mest vara ute efter det där med slitet, sotigt, rufsigt och trasigt.
-

Orkar. Inte.

Jag sitter här i sängen. Som en liten nyduschad zombie. Ihopkurad med knäna ihoptryckta i t-shirten för att jag inte orkar ta på mig byxor. Jag borde göra något.

1. Plocka upp på mitt rum som ser f-ö-r-j-ä-v-l-i-g-t ut.
2. Komma på en idé till min outfit imorgon
3. Plocka ihop en outfit enligt idén
4. Fila och polera mina stackars naglar
5. Plocka upp mina jobbkläder som jag har spridit ut i hela huset och slänga dom i tvätten
6. Plocka upp i badrummet som jag har stökat till i
7. Byta sängkläder
8. Säkert några andra saker som jag inte kommer på just nu


Hm. Okej då.
-

måndag, december 29

Har två tillägg.

Tillägg 1: Verkligen jättegrym låt alltså.


Tillägg 2: Alltså, vafan. Steven Gerrard. Jag älskar dig, men var inte det här lite onödigt? Kunde vi inte bara leda ligan och allt kunde vara fint och bra? Nej då. Det blev väl tråkigt. Lite action skulle det vara. Idiot.

Jag+fluff= sant

Tänkte att jag skulle titta lite på Sex and the City. Sen ändrade jag mig. Jag tror att jag ska sova istället. Jag skulle kunna leva resten av mitt liv i min säng faktiskt. Varför? Mitt nya täcke. Mitt nya, varma, fluffiga, underbara täcke.

Så nu tror jag att jag ska lägga mig lite under mitt fluffiga täcke och filosofera lite över livet. Ja. Så får det bli.

Godnatt.

Kom igen, hjälp mig.

Nyår.

Inte Annas grej. Vem kom på att "årets partykväll" skulle vara mitt i vintern?
1. Man är jättetjock efter all julmat
2. Man är lika blek som en urblekt disktrasa
3. Det är jävligt kallt och isigt ute = inga vidare förutsättningar för höga klackar och tunna strumpbyxor
4. Det finns en massa anledningar till att det här med nyår är idiotiskt, men jag kommer inte på fler just nu.


Jag har sagt i flera år att jag ska linda in mig i ett täcke och äta glass (jag säger samma sak vid valborg), men det har aldrig hänt. Och.. heh, det blir nog inte så i år heller. Troligtvis blir det nyårsfirande ute bland åkrarna i Gustafs. Nyktert. Och med utklädning. Utklädning! Wiho. Dock har jag stött på problem. Efter mycket funderande kom jag och Pernilla på att vi skulle köra 50-talstema. Pernilla ser redan ut att ha fixat sin outfit, men jag känner lite idétorka. Och dessutom känner jag inte att 50-talstemat riktigt är vad jag hade tänkt mig... måste fundera på detta. Några idéer?
-

Det där med hår.

Jag älskar verkligen att ha långt hår. Jag har inte haft så här långt hår sen jag gick i lågstadiet. Sitter i sängen och känner håret hänga ner på ryggen liksom. Böjer bak huvudet. Känner håret ännu längre ner på ryggen. I loove it. Och dessutom är livet så mycket enklare med långt hår. Det ser okej ut med mycket lite fix. Och det passar mig med tanke på hur lat jag är gällande hårfix. Nu räcker det med max fem minuter med volummastern och så kan man faktiskt gå utanför dörren. I like it.


Min hårfärg är dock ett helt annat kapitel. Nu är det snart ett år sedan jag färgade/tonade håret senast. Jättesjukt. Jag har färgat och tonat mitt hår konstant sedan jag var elva år. När folk har frågat "Men vad har du för hårfärg egentligen då?", har jag svarat "Eeeeh. Kommer inte ihåg." Nu går jag istället runt med en decimeters utväxt, men det funkar det också. Så, om ni träffar på mig och tänker "Men gud! Hur ser hon ut? Vet hon inte om att hon har världshistoriens värsta utväxt?", ta det lugnt. I know.

Förvirrad bloggare med bortbrända hjärnceller.

Jag har inte bloggat så bra på sistone. Det tycker inte ni heller va? Men just nu orkar jag inte blogga särskilt seriöst. (Seriöst kanske inte är det rätta ordet annars heller.) Jag bloggar det som hoppar upp i huvudet. Ja. Helt plötsligt kommer det smälla till med tio inlägg på en timme eller något. Men inte just nu. Jag är alldeles för seg. Har mest hamburgare i huvudet. Igår glömde jag till och med bort min träning. Jag glömde bort min träning. 18.15 låg jag i badet och insåg att jag skulle varit på träning för en kvart sen. Grrrr. Det har aldrig någonsin hänt förut. McDonalds bränner bort mina hjärnceller. (Eller omvandlar? Om man skulle titta in i min hjärna så kanske alla mina hjärnceller skulle se ut som små hamburgare? Eller happy meal-leksaker?)


(Lillebror fick Guitar Hero on tour i julklapp. Med gitarren. Nu ska han och hans pappa åka iväg och köpa trumsetet. Så jag vet precis vad jag ska göra resten av lovet. När jag inte säljer hamburgare alltså.)
-

No details.

Haha, fyfan. Ibland jävlas livet verkligen. Och vad ska man göra? Jag skrattar. Jag skrattar så mycket att jag nästan ramlar ur sängen. Hoho.



(Jag önskar verkligen att jag kunde berätta för er. Det är så kul. Men, haha. Nej. Det går inte.)
-

söndag, december 28

Jaha, nu passar det minsann.

Haha. Nej. Inte kul. Nu har jag bara en sak att säga;


Hjälp.


(Anna, du skulle ju sluta göra sådär. Eller hur? Åh, vad jobbig du är. Vad har du tänkt att göra nu då va? Nej just det, du har ingen aning. Grattis. Mah.)
-

Nu är jag sådär arg så jag skulle kunna använda utropstecken igen.

Jag skulle vilja citera en mycket kär vän till mig;


"Jag vill hänga upp alla jävla ex på en lina och sen klippa av den."


Ja. Just det. EXAKT.
-

lördag, december 27

VooDolls?

Gemignu. Vem vill inte ha en miniversion av världens bästa Linda i väskan?



Eller så vill jag ha den här.
-

..plötsligt händer det.

Vann precis 100 kr på en trisslott.


WIHO.
-

fredag, december 26

!

OCH NU ÄR JAG ÄNNU MER JÄVLA UPPRÖRD.


Finner fan inte ord.
-

She's a psycho bitch from hell.

Jag använder inte utropstecken särskilt ofta. Jag är inte en tjej som pratar med utropstecken. Inte med stora bokstäver heller. Men ibland. Haha. Gud.

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VISSA MÄNNISKOR EGENTLIGEN? VAD I HELVETE TÄNKER NI MED?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?


Ja, alltså, vissa människor är inte riktigt kloka. Jag är så upprörd och chockad att jag knappt finner ord. Som sagt var, det krävs en del för att ta fram utropstecken och stora bokstäver, och nu är verkligen ett sådant tillfälle. Grrrr.

torsdag, december 25

Svider som f'n gör det också.


Brukar faktiskt aldrig skära mig när jag rakar benen. Men hur i hela helvete kan det blöda så mycket? Fina plåster har jag iallafall. (Det är dödskallar på. Om ni inte ser det.)

Bränna lite choklad liksom.

Shit, effektiv dag. Upp kl 9, grattade lillebror på 10-årsdagen, iväg på träning med fröken F (step up) kl 10, hem igen, spelade lite Guitar Hero, promenad med mamma ner på stan, sen en timmes promenad med Pernilla.

Nu ska jag hoppa ner i ett bad och försöka bli snygg, för dom senaste dagarna har jag sett ut som skiiit, mitt ansikte har fått någon knäpp och ser helt dött ut. Lyster, hallå? (Vore ju trevligt att se någorlunda bra ut när man ska ut på klackarna idag. Hade tänkt att stanna hemma... men vafan. Man lever bara en gång sägs det.)

onsdag, december 24

Hoho.

Nu ska jag och mitt nya fluffiga täcke gå och lägga oss.


Natti natti.
-

Från mig alla, till er alla...


Jag må göra hemskt fula paket, men jag har iallafall snyggast papper.



Merry christmas allihopa!

tisdag, december 23

Status update.

Har Anna städat sitt rum? Japp. Har Anna någon julsak i sitt rum? Japp. Inte en enda? Jo. Har Anna slagit in några julklappar? Japp. Är Anna pigg? Nja.

Luktar Anna äckelfritös? Nä. Är Anna trött? Nja. Är Anna hungrig? Nä. Har Anna ont i fötterna? Lite. Har Anna ont i huvudet? Nä. Har Anna damm-kaniner på sitt golv? Nä.


Klar förbättring.
-

Status.

Har Anna städat sitt rum? Ne. Har Anna någon julsak i sitt rum? Ne. Inte en enda? Ne. Har Anna slagit in några julklappar? Ne. Är Anna pigg? Ne.

Luktar Anna äckelfritös? Japp. Är Anna trött? Japp. Är Anna hungrig? Japp. Har Anna ont i fötterna? Japp. Har Anna ont i huvudet? Japp. Har Anna damm-kaniner på sitt golv? Japp.


Allså, jag klagar inte. Jag ger bara en rapport om läget. Annars är det bra!
-

måndag, december 22

Gotta get some action.

Ibland måste man göra jobbiga saker. Svåra saker. Det kan bli hur bra som helst men det kan lika väl gå riktigt mycket åt helvete. Jag antar att det är där utmaningen ligger. Och ibland vet man inte ens vad man ska göra. Och om man vet vad man ska göra så vet man inte hur. Och om man vet vad och hur så vet man inte när. Det enda man vet är att man måste göra någonting, för annars kommer man att driva sig själv till totalt jävla vansinne.
-

söndag, december 21

Bra?

Okej, slösade där bort 2 ½ timme av mitt liv. Onödig film. Och Clive Owen vad dold bakom en mask tre fjärdedelar av filmen. Waste of ruskigt het man.
-

Alltså, verkligen blä.

Efter sju timmar på jobbet... luktar jag McDonalds. Och alltså, inte trevligt. Alltså, verkligen otrevligt. Så alltså, verkligen duscha nu.

Sen ska jag övertala pappa att vi ska se på Inside man. Clive Owen, ja tack.
-

lördag, december 20

Att totaldöda en låt.

Alltså, nej. Råkade titta lite på Dansbandskampen iallafall. I was made for loving you, i dansbandsversion. Det gjorde fan ont i hjärtat.


(Klicka på länken. Den där live-versionen är sjukligt jävla bra.)



Update: Haha. Ni måste verkligen kolla på klippet. "My microphone needs viagra". Haha.
-
-

Kommer att få träningvärk.

Aj. Kramp i armen. Through the fire and flames, på easy. 87%. Nja. Inge vidare. Nu ska jag städa. Trevligt lördagsnöje. Mys. Sen ska jag inte se på Dansbandskampen.
-

Rock'n'roooooll

Spelar Guitar Hero med lillebror.

Ja, han är bättre än mig. Mycket bättre. Väldigt mycket bättre. Men han går på gitarrlektioner, så jag skyller på det.

Kul är det iallafall. Och nu är det min tur. Blir nog Welcome to the jungle på medium.

Det slutgiltliga nederlaget.

Mitt liv är slut.

Vi har köpt en plastgran.
-

fredag, december 19

Men gud, nej!


Jag hoppas att ni förstår att jag skämtade. Ljusblått och orange? Eh. Nej. Här är kvällens outfit. Svart. Och orangea strumpbyxor.


Så nu ska jag och mina knalliga strumpbyxor ut och dränka våra sorger.

Kanske modeblogg ändå?


Tadaaa. Kvällens outfit.


Snyggt med orange och ljusblått va?

Bara för att jag råkar bo halvtid på landet..

Vet ni vad det står på den här katalogen?

"Sveriges lantbruksuniversitet"

Jag fick den med posten härom dagen. Ser jag ut som en tjej som vill gå på ett lantbruksuniversitet?


Så nu är alltså frågan; VEM har skvallrat om att jag är halvbonde?

Alternativ väg till skratt.

...och har man inga vänner som muntrar upp en har man ju alltid tjuvlyssnat.


En kille och en tjej, båda ~25, som inte verkar ha känt varandra så länge (kanske är de på en dejt) sitter och pratar. Båda tycker att Robin Williams är rolig och de kommer in på filmen "Mrs Doubtfire".
Killen: Officiellt gillar jag inte killar i kvinnokläder.
Lång tystnad.
Killen: Äh… alltså… inte inofficiellt heller.


Hehe.
-

Vi går vidare. Positivt tänkande.

Nu tycker jag att vi försöker tänka lite positivt. Jag klarade ju faktiskt teoriprovet igår. Vi fick jullov idag. Det är party ikväll, och förfest med min fina klass. Jag har en flaska med väldigt gott vin. Jag har biljetter till AC/DC på Ullevi i sommar (det har jag glömt att berätta va?). Jag fyllde 18 förra helgen. Jag har en bil (som jag iochförsig inte får köra själv. hm.).


Dessutom, det viktigaste av allt; Jag har fantastiska vänner. På senaste tiden har jag verkligen förstått hur grymt bra dom är allihopa. Gamla som nya. Vänner man haft sen dagis, vänner man lärde känna för många år sen, vänner man lärde känna för några år sen, vänner man lärde känna för ett år sen, vänner man lärde känna för några månader sen. Jag har alltid tyckt att jag klarat mig bra på egen hand, men jag måste erkänna, utan er skulle det vara 100 ggr svårare. I love you.
-

Jadu. Det gick ju inte som planerat.

Idag var det meningen att jag skulle lägga in en bild på min övningskörningsskylt och skriva "hejdå".


Istället har jag ätit choklad och sett på Sex and the City i två timmar för att hämta mig från dagens stora breakdown. Jag kuggade på min helvetes jävla uppkörning. Ja, jag blev ledsen. Ja, jag fällde några tårar (ganska många om jag ska vara ärlig, klart fler än vad jag trodde att jag skulle göra). Och ja, jag blev jävligt arg. Jättejättejättearg.

Och nu tror jag att jag ska se på lite mer Sex and the City.
-

torsdag, december 18

Dagens outfit.


HAHA.


Jag hoppas ni förstår att jag skojar. Modeblogg, moi?


Men erkänn att posen är ganska bra? (Förutom att det ser ut som att jag har något fel på nacken.) Hursomhelst är inte det där dagens outfit (alldeles för färgglatt), det är dagens träningsoutfit. Jag ska träna. Jag har inte tränat på en vecka och jag har så mycket överskottsenergi att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Wihoooooo.

onsdag, december 17

I love you my friend.


Min Pernilla är väldigt bra. Hon är den bästa Pernillan som finns. Ni ska bara veta hur klok hon är. Och rolig. Och snäll. Och omtänksam. Och galen. Och snygg. Och jättedålig på att komma på passande bilnamn.

Hursomhelst, fantastisk är hon.

tisdag, december 16

Hello Saferide.

Mycket bra. Och lyssna på texten.

Would you freak out if I said I liked you?
.......
And if I’d fall, would you pick me up?
If I’d fall, would you pick me up?


Fint, som sagt var.

Men nej då minsann.

Ibland vill jag bara ställa mig upp och skrika åt livet.

KAN DU SLUTA LARVA DIG NÅGON GÅNG OCH VARA SÅ JÄVLA KOMPLICERAD, KAN DU INTE BARA HJÄLPA MIG LITE FÖR EN GÅNGS SKULL, FÖR JAG OOOOORKAR INTE.


Men livet skulle strunta blankt i mig, sätta upp nästan i vädret och säga; "Det där får du sköta själv. Jag håller inte på med sånt.)


Mah!
-

Music, muuuusic.

Vara ensam hemma = jättebra, för då kan man spela musik hur högt som helst. Och det gör jag nu. Måste städa. Mitt rum looks like hell. Har fått något fel på pedantnerven.
-

Hon är så störd min älskade vän.

Okej, Pernilla går verkligen in för det här;

Röda rökaren?
Röda räsern?
Turbo?
Röda Anna? (bra för mitt ego)
Bratsomobilen? (jag sa att vi behövde något glammigt)


Jag sa "röda bäret". Då sa Pernilla "röda ollonet". Då sa jag att Pernilla var en snusktant. Det visade sig dock att det var jag som var snusktanten för Pernilla påstår att hon menade ollon som växer på träd. (Men det tvivlar jag på.)
-

Och då menar jag verkligen aldrig.

Jag och Pernilla försöker döpa min bil. Min lilla röda golf som jag fick i lördags. (Sjukt, jag vet.)

Mördarbilen?
Räserfräser?
Tomaten?
Golftransporten?
Röda fräsen?


Det där var Pernillas förslag. Eh, NEJ! Min bil ska inte heta räserfräser. Men tack för att du försökte iallafall honey.


(Det finns iallafall en sak som är säkrare än att påven är katolik. Det kommer aldrig, aldrig förekomma en wunderbaum i min bil. ALDRIG.)
-

måndag, december 15

"no matter what, I’m by your side"
















Har jag världens finaste vänner?

Ja, det har jag.

And we talk about friends and we talk about records,
talk about life and we’ll talk about death,
and we dance in the living room,
dance on the sidewalks, dance in the movies,
dance at the festivals, dance, dance
no men ever really dance like this.
damn, I wish I was a lesbian
so I could fall in love with you.
-

Det kan ligga någonting i det där.

Den som påstod att choklad är bättre än sex hade troligtvis testat just den här chokladkartongen.
-

Måndagsångest utbytt till måndagslyx.

Jag började med en "Dragon Classique";
Smooth Marc de Champagne truffle filling in milk chocolate and decorated with the Lindt dragon in dark chocolate.

Sen en "Crème aux noisettes";
Whole caramelised hazelnut and crunchy nut pieces in a praline cream filling, covered in milk chocolate.

Sen "Nougatine";
Aromatic almond filling with a crunchy piece of nougat covered in milk chocolate.


Mmmmmm. (Och jo, det är klar klasskillnad om man jämför med en Paradisask. Det här är som att klacka runt i Louboutins istället för ett par från Din Sko. Typ.)
-

Hej älskling.




Måndagsångest.

Längtar hem till min chokladask.
-

söndag, december 14

"leave them burning and then you're gone"

night is young and the music's high
with a bit of rock music, everything is fine
you're in the mood for a dance
and when you get the chance
you are the Dancing Queen,
young and sweet, only
seventeen EIGHTEEN


Att fylla arton var... en intressant upplevelse.


Läget idag?
Undviker alla former av plötsliga rörelser. De kan sluta illa.
-

fredag, december 12

Kung är ordet.



Förresten, var det någon som tog körkort idag?


Fyfan vad bra darling.

Bra gammalt.

På gamla dar har jag dessutom blivit lite väl känslig. Klämde nästan fram en liten tår nu under Idol-finalen (fast jag höll på Alice). Sen fick jag väldens finaste grattis-i-förskott-sms så nu är inte tårarna långt borta. Vissa vänner har man haft längre än andra, och dom har alltid funnits där, och fan vad det är värdefullt. (Fast dom gett en blåmärken. Många blåmärken. Särskilt under högstadiet. Men det var värt varenda ett. Tack.)
-

Åldersnoja?

Om 2½ timme är jag 18 år. Och ja, jag känner faktiskt ålderskrämporna komma krypande. Lite ont i handleden här... lite ont i ryggen där.. lite ont i nacken här... Det dröjer inte länge innan rullatorn åker fram. Rynkor, det har jag ju redan.
-

Jag är övertygad. Det finns en gud.

AAAAAAAAAAAA
-

Jag kämpar på.

Haha. Åh gud. Det går inte att beskriva hur dålig den här rapporten blir. Det vandrande MVG:t har fått benen amputerade.
-

torsdag, december 11

Dagens repeat.

Åh. Som mjuk underbar bomull i mitt stackars ångestfyllda huvud.


(De två senaste låtarna som jag lagt upp här på bloggen har jag inte upptäckt själv. Jag har fått dom av en person vars musiksmak jag dissat ganska rejält. Det känns inte helt okej. Får lov att svälja stoltheten liksom. Illa.)

Och hur tror ni att det går?

Jag har en balkong här hos pappa. I det här läget är den väldigt frestande. Det var därför jag sa att jag borde varit hos mamma ikväll. Där har vi bara en våning. Man blir inte så värst skadad om man hoppar från verandan liksom. Fritt fall en halvmeter.
-

Det går inte så bra.

Jag är numera ett vandrande MVG som tyvärr brutit båda benen och alltså inte kan vandra längre.
-

Okej.

Nu gick dom. Tack gud.
-

Alltså vafan...

Neeeeej. Om dom personer som sitter här bredvid och pratar (precis där datorn som jag sitter vid är placerad) ska sitta där länge, så dör jag. Jag hatar hur dom pratar och jag hatar vad dom pratar om. Snälla, säg att ni har lektion snart. Snälla. Snälla. Snälla.
-

Godmorgon.

Jag kan skriva den här rapporten. Jag är ju för i helvete ett vandrande MVG.


Nu kör vi. (Eller rättare sagt, nu kör jag.)
-

onsdag, december 10

Jag hatar torsdagar. Speciellt den torsdagen som kommer imorgon.

Imorgon måste jag stänga av alla delar av hjärnan som inte berör skolarbete. Upp före kl 6. Till skolan. Skriva på religionen till 9.25. Lektioner fram till 15.10. Hem. Äta. Spinning. Duscha. Skriva religion. Skriva religion. Skriva religion. Skriva religion. Eventuellt och förhoppningsvis sova.

Kul va? (Som man bäddar får man ligga brukar det heta.)


Ingenting annat får förekomma i mitt huvud. Så, om någon av er känner på er att "hm, jag har nog ockuperat hennes huvud lite väl mycket senaste veckorna", get out. Nu.
-

Ta mig härifrååååån.

Ångest. Ångest. Ångest. Det finns inget annat ord just nu. JAG VILL INTE SKRIVA DEN HÄR IDIOTISKA RAPPORTEN. Hela hjärnan stänger av sig. Kortslutning. Härdsmälta. Ur funktion. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag ska klara av det här. Jag dör. Jag hatar skolan. Hatar. Hatar. Hatar. Jag vill ta skolan och klippa sönder den i miljoner små fula bitar som ingen någonsin kan sätta ihop igen och sen ska jag leva dekadent sjörövarliv i Karibien med Jack Sparrow.
-

Jag lär mig aldrig.

Kommer hem. Kliver innanför dörren. Möts av glada hundar. Kramas och klappar och sånt. Går upp på mitt rum. Sitter lite vid datorn kanske. Hmmm, blir lite trött. Gäsp gäsp, kliar mig i ögonen.

.......

Anna, för i helvete, du är allergisk mot pälsdjur. Då petar man sig inte i ögonen utan att tvätta händerna. Hur mycket tror ni att det kliar nu då va?

Dum tjej.
-

En hor-kartong? Eller, va?

Om jag hade kameran med mig just nu skulle jag ha tagit ett kort på min geisha-kartong och skrivit;

Död åt geisha!



(Nu ska jag skriva religion. Fast om jag fick välja skulle jag hellre ställa mig naken ute på gården i tre timmar.)

tisdag, december 9

Här är man älskad och omtyckt.

Jag; Mamma, visst skjutsar väl du oss till Falun på lördag? Det är faktiskt min 18-årsdag! Man fyller bara art....
Mamma; JAG ORKAR INTE HAA NÅGRA BARN.
Mattias (utifrån köket); Du har ju två stycken?
Mamma; Jag har faktiskt andra saker för mig än att ha barn!



Jaha. Tack!
-

Ni vet.

Föreställ er situationen;

Du sitter vid datorn. Mobilen ligger bredvid på skrivbordet. Plötsligt blir det störningar i datorn (ni vet det där ljudet). Wiie! Någon vill mig något. Man tittar förväntansfullt på mobilen.

...

INGET. Falsk alarm. Fan, man känner sig så dissad. Falska datorjävel.
-

Hej snygging.




Från Anna, till Anna. Grattis på namnsdagen kära du. Tack.


(Kolla ryggen. Det blir inte mer perfekt. Dessutom är den nästan helt transparent, så om man vill bli festens absoluta medelpunkt kan man gå ut med bara underkläder. Jag har dock inte tänkt att tillämpa den metoden. Sorry guys.)

måndag, december 8

Lite ambivalent i frågan.

Ny besatthet. Jag lyssnar på den här låten hela tiden. Hej repeat. Och det stör mig lite. Jag vet inte varför. Men det gör det. Har inte ens bestämt om jag tycker att den är bra. Eller jo. Jag tycker att den är bra. Men, ändå. Nja.

there's still a little bit of your song in my ear
there's still a little bit of your words I long to hear
you step a little closer to me
so close that I can't see what's going on

Fin text är det iallafall.

Ibland är man lättroad.

Kanin; Alla har ju en födelsedag, även tigrar. Du är väl född?
Tiger; Jag är inte riktigt säker, jag var inte med när det hände... ÅHNEJ, tänk om jag föddes på en annan dag än min födelsedag! Eller, jag kanske inte föddes alls..



Haha. Nalle Puh liksom.

Film vs. verklighet.

Hm! Ja, det låter ju himla fint. Men det är en film. Så, vad skulle hända om jag omsatte denna metod i verkligheten? Skulle snyggingen stå här ute på min trappa inom fem minuter och deklarera sin eviga kärlek?

hahahaha.

Jo, visst.

Det skulle snarare vara någon typ av vårdpersonal som stod ute på min trappa för att hämta mig och spärra in mig någonstans.

Hello from Hagagymnasiet.



Tadamtadam. Måndag i skolan. Det snöar här i Borlänge. Fint. Väntar på spanska. Börjar om en timme. Sen, teoriplugg på körskolan. Wie. Sen buss hem. Plugg. Spinning. Mer plugg. Sova. Ja, måndagar är spännande.

(Låten får mig att tänka på P&L 08 och en jävla massa svett och adrenalin. Lovely.)

söndag, december 7

Paniktrött. Sova, nu!

Oj. Nej. Men, hjälp. In i väggen. Var kom den tröttheten ifrån? Satte mig i sängen med datorn och nu... kommer jag inte härifrån. Om jag skulle blunda nu så skulle jag somna. Sittande. Med taklampa, glasögon, dator, oborstade tänder och allt det där. Oh no, det här duger inte. Måste. Hålla. Ögonen. Öppna. Vi hörs imorrn istället mina kära vänner. Godnatt.

lördag, december 6

Varför lär vi oss inte sånt här i skolan?

Okej, nu ska jag leka Carrie och filosofera lite inom hennes område. För alltså, jag får bara inte ihop det.
Man ska inte vara feg. Man ska våga ta för sig, chansa, ta risker, våga misslyckas. Annars ångrar man sig. Okej. (Den läxan har jag lärt mig för länge sen.)
Men, hur mycket? När går man från att vara den modiga tjejen som tar initiativ och visar intresse, till att vara den korkade tjejen som inte fattar att ”men NEJ, jag är inte intresserad längre. Sluta förfölj mig!” När man inte får ett rakt ”nej tack, hejdå” eller en nekande tystnad, hur vet man?
Alltså, det finns så många teorier hit och dit. Han kanske är blyg? Eller så tycker han faktiskt att du är skittråkig. Han kanske inte är typen som visar sina känslor så tydligt? Eller så finns det faktiskt inga känslor att visa. Han kanske inte riktigt vet? Eller så är han faktiskt inte intresserad.
Hur vet man när det är dags att släppa det och inse att det faktiskt tagit stopp nu?


Det är ju det jag säger. Fråga chans, det var grejen.

Att tänka innan man pratar..

Nej, hörni, nu måste jag nog sova. Ska upp tidigt imorgon. Vem i helvete öppnade min mun idag och sa "javisst, jag kan jobba 9-18 imorgon!" ?
-

Mitt lilla hörn.


Nej, skippar Britney. Jag trivs bättre här, där jag kan sitta med min kära hp i knät... My best friend liksom. Vad vore jag utan min bärbara? (Troligtvis bättre på att plugga när jag ska och mindre bloggberoende. Men, whatever.)

Att se eller inte se, det är frågan.

Att ta bort ögonmaken med babyolja är jättebra. Försvinner med ett svish, och är fint och skonsamt för ögonen. Men. Det blir jättesvårt att se. Allt blir så väldigt.. suddigt. Så nu sitter jag här och kisar genom babyoljan och funderar om jag ska se på Britney kl 22.35 eller inte. Ja? Nej? Hm. Kanske.

"I love this record baby..."



...but I can’t see straight anymore.

Om exakt en vecka. burn baby burn.

fredag, december 5

This is my attitude.

Jag har alltid velat sett mig som en tjej som inte ger upp. En tjej som kämpar för vad hon vill ha. Jag är inte alltid den tjejen, fast jag försöker.
Men nu ligger inte bollen hos mig längre.
-

En ny upplevelse. Ganska obehaglig.

Heh. Förresten. Jag var ut till vårdcentralen idag och tog en vaccinationsspruta. Inget särskilt alls, det gjorde ont i någon liten sekund, sen var det klart. Distriktssköterskan sa att jag skulle sitta ner i väntrummet ungefär tio minuter för att se så att jag inte reagerade på vaccinet på något vis. Okej, visst. Jag reste på mig och jag och mamma gick ut i korridoren.
Jag känner mig lite yr. Äsch, tänker jag, det är väl inget. Men.. hmm? Känner mig ännu mer yr. Oj. Lite illamående. Får lock för öronen. Nej.. men.. shit, håller jag på att svimma? "Eh, jag mår inte så bra tror jag." Världen försvinner lite längre bort. "In här!" Ner på britsen, upp med fötterna. Världen känns fortfarande lite för avlägsen. Någon minut senare och några djupa andetag ligger jag där och tittar upp i taket och känner mig väldigt dum.

Vafan!? Vilken mes man är liksom. Men nu vet jag iallafall. Om världen börjar försvinna sådär långt bort så är det dags att lägga sig ner, jävligt snabbt.

Mindre välsmakande godisar bortskänkes.

Dom röda godisarna är inte goda. Men det var mörkt igår när jag umgicks med min lilla påse, så jag såg tyvärr inte vilka godisar jag tog upp. Alltså fick jag lov att äta en massa äckliga röda iallafall. Blä. Men nu har jag tre kvar iallafall, så jag tänkte att någon annan kunde få dom. Vill du ha dom? Finns att hämta här i det bruna tegelhuset. Du kommer in i hallen, ta gärna av dig skorna, gå rakt fram in i köket, säg hej till mamma, gå till vänster, och där ligger mitt rum. Man drar handtaget uppåt när man ska öppna dörren. Inte neråt. (Ja, ganska konstigt.) Mitt rum är lite stökigt, och jag kommer inte ihåg när jag dammsög sist. Men, välkommen in iallafall.

Han klarar sig nog utan mig.

Anna funderar på om hon ska vara en god storasyster och följa med familjen till Hedemora på hockey för att stötta sin spelande lillebror. Fast.. nja. Hedemoras ishall är kall. När jag tänker efter så är den faktiskt jäkligt kall. Bland de kallaste jag någonsin frusit häcken av mig i. Så, nej. Jag är ingen god storasyster.

Jo, det var bättre förr.

Har hittat perfekta gruppen på facebook. "FRÅGA CHANS, svaret på alla frågor"

Det är ju det jag säger. Fråga chans var det bästa. Inget krångel. Inga missförstånd. Inga tolkningar hit och dit. Ingen mördande osäkerhet. (Jag utnyttjade läget till max i mellanstadiet och bytte kille lika ofta som jag bytte trosor. Hehe. Hockeypojkarnas egna lille groupie. Det var tider det.)

Säg hej till gratis musik, på laglig väg.

Wiho, jag har Spotify. Satt och svor igår för att min inbjudan aldrig kom, men jag kollade min skräppost idag och där låg den. Jäkla mailkorg som trodde att det där underbara mailet var skräp. Hello Spotify, I already love you.

torsdag, december 4

"..but I can’t see straight anymore"













Mina kära skor börjar bli riktigt rastlösa. Men om nio dagar. Då jäklar. 13:e december. Lördag. Lucia. Min 18-årsdag.

"let's play a game that you never tried"

Nej, nu tar vi helg. Har bara en lektion imorgon, så man kan nästan säga att skolveckan är slut. Så vi firar helgen med en galet bra låt. Med en galet bra text. Av en galet cool artist.

Good girls are pretty like all the time
I'm just pretty some of the time
good girls are happy and satisfied
I won't stop asking until I die

I just can't deal with the rules
I can't take the pressure
it's got me saying

who's that girl? that you dream of
who's that girl? that you think you love
who's that girl? what if i'm nothing like her
I know there's no such girl
I swear I can't take the pressure
who's that girl?

Inte särskilt fab.


Jag matchade inte bussen särskilt bra när jag åkte hem idag. (Och nu ser jag hur dåligt det här kortet är. Men mina strumpbyxor är iallafall väldigt orangea och bussen var väldigt gul. Hemfärd on fire så att säga.)

onsdag, december 3

Slöseri med tid.

Och du sa:
egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…
men då slösar vi bort våra liv
....
Ge mig en kyss innan du går
att bygga en dröm på
en kyss innan du går
en kyss att bygga en dröm på

Är kär på nytt.

Sitter och kollar i arkivet på tjuvlyssnat.


Tjej ~ 25 ställer sig och ska beställa av en kassörska ~20 med utländskt utseende.
Tjej ~ 20: Hej!
Tjej ~ 25: Hej, en McFlurry och en blatte tack! Eh, latte menar jag. Gud, latte. (Halvskriker) Latte menar jag!!
Hela kön tittar på dem medan tjejen i kassan lugnt knappar in beställningen och tjej ~25 betalar och snabbt går därifrån.


Åh. Gud. Jag dör. Har kramp i magen.

Varför plugga när man kan blogga.

Förlåt för att jag överbloggar men jag orkar verkligen inte plugga.


tjuvlyssnat;

Kille i mobil (skeptisk): Hon hade tappat bort svarsknappen på sin mobil så därför kunde hon inte svara.


haha.

My mistake.

Helvete. Kan inte ens läsa ordentligt längre. Min kära vän fröken F påpekade ett misstag i mitt förra inlägg. Barcelona råkar visst också ha två spelare på listan. Jäklar.


Men... då säger vi väl iallafall att Liverpool är det enda engelska laget med två spelare på listan.

Lite trevligt fotbollssnack.









Guldbollen har delats ut. (Ballon D' Or alltså, inte vår tråkiga svenska.) Ronaldo fick den. Men det var inte det jag skulle säga. Nej, vi tittar på de tio första på listan;

1. Cristiano Ronaldo, Manchester United
2. Lionel Messi, Barcelona
3. Fernando Torres, Liverpool
4. Iker Casillas, Real Madrid
5. Xavi Hernandez, Barcelona
6. Andrei Arsjavin, Zenit St. Petersburg
7. David Villa, Valencia
8. Kaka, AC Milan
9. Zlatan Ibrahimovic, Inter
10. Steven Gerrard, Liverpool


Så vitt jag kan se så är det bara ett lag som har två spelare med bland de tio bästa.
Vilket lag är det då? Liverpool FC. Fint va?

Sen kan vi titta på tabellen också. Där har vi visst Liverpool på förstaplatsen. Och så tänker vi tillbaka på förra veckan då Liverpool säkrade avancemang i CL. Och så konstaterar vi att det just nu går ganska bra. You'll never walk alone.

Om jag äter på jobbet?

Sitter och läser gamla inlägg på Anna Hibbs blogg. Hon skriver om att hon jobbade som McDonalds-slav när hon var yngre och att hon är glad för den erfarenheten, stresstålighet blablabla. Sen skriver hon;

"Och förstås att jag inte kan se på en hamburgare utan att få kväljningar, och det är väl alltid nåt för figuren."


Vet ni hur rätt hon har? Men det är inte hamburgarna som är värst... Säg pommes frites och jag vill spy.

Vem var hon?

Nej, men hörni. Det här duger inte! Vem är den sura tjejen som bloggade igår? Oh, she's such a drama queen. Hon borde vara tyst när hon får dom där svackorna, inte blogga om dom. Så nu är vi glada för att det snöar och så tar vi nya tag.


Två killar ~20 sitter och pratar om att Kille 1 ska få besök av en kvinnlig kurskamrat framåt kvällen.
Kille 1: Hon sa att hon kanske skulle stanna över natten om det gick bra.
Kille 2: Ska du försöka något?
Kille 1: Nej det skulle bara bli jobbigt i skolan sen.
Kille 2: Äsch, ingen har dött av lite sex.
Kille 1: Och det säger du på internationella aidsdagen.

haha

tjuvlyssnat.se, vad annars?

tisdag, december 2

Mummel.

Den här typen av smärta paralyserar mig. Totalt. Kroppen fungerar inte, vill inte göra någonting. Hjärnan stänger av sig, orkar inte tänka.

Inte ens choklad funkade.

Bättre humör efter duschen?

Nej.

Om ni tycker att min blogg varit tråkig och kass senaste dagarna, kan ni hålla er borta några dagar. Det kommer inte att bli bättre. Det kommer bli en massa babbel bara. Oförståeligt mummel. Bergochdalbanan Anna har fått fel på motorn och fastnat i en svacka.


..well the truth hurts.

Tack för rapporten darling.

"Okej. En gorgeous kille har tydligen flyttat in.
Två trappor ner. Galet. Jag är nöjd."


Författaren av det där smset räddar mitt liv, varje dag.

Faktiskt inte helt okej.

Den här tjejen brukade förresten vara en av mina bästa vänner. Men efter det där... nu vet jag faktiskt inte riktigt. Ska fundera på saken.

Ibland är det bara så.

Nä. Det här är verkligen inte min dag. Har varit galet trött. Jag tog bort min blogg. Träningen gick segt. Och sen blev jag bortglömd. Fick stå och vänta i en kvart utanför Gymmix för M som skulle hämta mig glömde bort det.

Ska duscha och äta lite mörk choklad så ska vi se om vi kan få läsa något roligt på den här bloggen kanske.

Fortfarande i chock.

Jag tror att det var så här Britney kände sig när hon rakade av sig håret.

Om det är något som inte verkar stämma..

Då har ni förklaringen här;

Jag är så chockad att jag nästan inte kan prata. Jag raderade min blogg. Min fina, underbara, roliga, störda blogg som jag har haft i 1½ år. Varenda litet inlägg, varenda liten kommentar, borta. Min lilla baby. Jag skulle kunna gråta, så hemskt är det. JAG FÖRSTÅR INTE HUR JAG LYCKADES TA BORT DEN. Det var över 700 inlägg. Jag tror jag måste lägga mig ner en stund. Svimmar kanske snart. Sjuhundra jävla inlägg. Just kill me.