det finns egentligen inga ord.

världen känns vidrig att vakna upp till idag. Oslo, Utöya. det går inte att skaka av sig.

och jag äcklas av människor som två sekunder senare kräkte ur sig rasistiska påhopp om att muslimer ska brinna i helvetet. knip-igen-din-jävla-mun-och-klipp-av-dina-lösaktiga-fingrar. din hjärna borde stängas av om den inte kan producera bättre tankar och ståndpunkter än så.



samtidigt svälter människor och krig rasar, men det är inte förrän det händer bredvid oss som vi reagerar på riktigt. det är värdelöst men så fungerar vi. svält i afrika och krig i mellanöstern är vardag i våra avtrubbade medvetanden, det är fruktansvärt men sant.


nej, idag känns världen väldigt nära.