blaha.

Jag vill också skapa magi med fingrarna. Knattret av fingrar som bygger ord och meningar och texter och artiklar och reportage och guider. Jag vill skapa slingrande vägar och öppna fält, ibland får det gärna vara en snårig och oförståelig men samtidigt jävligt vacker skog men i nästa andetag vill jag skriva ett strukturerat rutmönster där allting kan förstås. Den snåriga skogen är inte jättesvår att frammana (jag tror att en skapas just i detta andetag) men det där strukturerade mönstret vill inte låta sig rutas in. Det är något med min hjärna, så fort jag försöker stanna den och få den att producera konkreta saker slår den antingen av eller springer iväg. Att skriva så här, efter eget huvud med inga gränser är väl inga problem, ord finns i miljontals och dom bara väntar på att plockas, men att skapa magi med tydliga riktlinjer, hur gör man det? Mitt huvud och mitt språk lever rövarliv på en stökig sommaräng och vägrar att komma in och göra sina läxor, äta middag och sova. Kan inte skriva något vettigt och jag kan inte läsa en text utan att hjärnan kopplar bort efter två minuter. Det är väl inte orden som ska försörja mig i framtiden. Jag hade kanske tänkt mig det, inte som journalist eller bloggare eller det skrivandet, jag tänkte att det strukturerade skrivande eventuellt kunde vara något. Kommunikation. Men jag vet verkligen inte. Just nu verkar jag vara dömd till ett evigt liv i Statoilkassan eftersom att min hjärna vägrar att förstå och lära sig saker.