monarki forever.

Alltså jag känner mig lite läskigt exalterad inför morgondagens kungliga bröllop i England. Är liksom jätteledsen för att jag inte kommer att kunna sitta hemma i soffan hela dagen och följa skådesspelet? Ååååh alla fina klänningar och när alla håller andan HUR SER BRUDENS KLÄNNING UT? och sen fäller man en liten tår där i kyrkan när dom säger ja och prinsessan får hela kungariket.


VAD HÄNDER MED MIG?

Det var likadant i somras med Viktoria och Daniel. Jag är ju inte särskilt förtjust i det här med monarki och allt hysh-hysh runt kungahuset, för att inte tala om mediernas hysteriska inställning. Hade med andra ord en mycket skeptisk (och kanske en aning hånfull) inställning till hela grejen.  Men när det väl var dags för bröllop så SKYNDADE jag mig hem från jobbet och satt där som ett fån i soffan i flera timmar och var så jääääävla nära att fälla en tår. andilooooovedit.


Dessutom har jag gått runt här hemma i flera dagar och väntat otåligt och desperat på den här boken som jag beställde i måndags.


Det här spårar ju ur.