Förlåt hörni. Jag ska inte klaga över mitt jobb på det där viset, helt omotiverat. Det var klockantolv-ångesten som slog till. Det är då jag måste tvinga in mig i duschen och tvinga i mig mat och åka till jobbet. Jag tycker inte om mitt jobb och jag vet inte varför. Det är något som kryper, något som gör mig galen. Jag hatar att jobba 13-19, det är det värdelösaste passet någon någonsin uppfunnit. Det finns inget tempo, ingen utmaning. (jag dör inombords utan utmaningar.) Människor är dumma och otrevliga och döva och för det mesta häpnadsväckande tröga. Jag vill inte vara trevlig längre.
Jag vet att jag ska vara väldigt glad över att ha ett jobb, jag hade till och med möjligheten att byta jobb för att få högre lön. Jag är glad över pengarna som rullar in men jag är ledsen varje gång jag åker till jobbet. Och ni ska veta att jag har älskat att jobba ända sedan jag klev in på mcd i augusti 2008. Så vill ni vara snälla och ha lite överseende? Kan jag få klaga ibland? Ni kan rulla förbi, jag kan varna i rubriken.
(förresten behöver jag inte fråga er vad jag får skriva för det är min blogg och ni bryr er uppenbarligen inte alls för ni orkar inte ens fylla i en liten reaktion. hädanefter ska jag nog låtsas att jag pratar med mig själv.)
1 kommentar:
klart du ska klaga anna! hur mycket du vill, det är det som gör att man klarar av att fortsätta med det som känns skit. jag vet precis vad du menar! håll ut, det kommer bättre tider.
Skicka en kommentar