Läser Michaelas inlägg om Zaras otrevliga personal, reflekterar över två saker.
1. Hon har rätt om Zara. Plus att jag kommer ihåg när jag var på NK förra våren och önskeshoppade (= titta och drömma men inte köpa). Varenda butiksbiträde tittade nedlåtande på min HM-jacka och avfärdade mig genast i sitt huvud som "har inte råd att köpa något här". Jag fick inte ett uppriktigt leende eller hej i EN ENDA BUTIK. Tills jag gick in på filippa K och fick ett så varmt hej att jag nästan började gråta och ville krama båda tjejerna som jobbade där inne. Det kändes som "hej och välkommen in, vad kul att se just DIG, vi hjälper GÄRNA till, VÄLKOMMEN", istället för "stick härifrån för du är billig och slöseri med butiksyta". Jag jobbar själv inom service och jag vet att man vissa dagar hatar alla kunder, men ett trevlig hej och ett leende kan fan vem som helst som jobbar inom service plocka fram, oavsett dagsform.
2. Att bli kallad för lilla gumman/ lilla vännen ochsåvidare är bland det värsta jag vet. Så fruktansvärt förminskande och förlöjligande. Som att bli klappad på huvudet. Det blixtrar till i huvudet och jag tänder till på en hundradel. stay away from the bad side of me, som Axl skrev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar