fler skrivna ord hittade i utkastkorgen.
"Det är så lätt att glömma hur ont det gör. När något som egentligen bara är ett problem i huvudet gör så ont i kroppen att du nästan inte kan andas. På mig sprider det sig från magen, upp i bröstet och sen känns det som att jag ska kvävas. Det går inte att förklara hur det gör ont, det bara är där, kvävande. Det går inte att skaka av sig. Ibland vill man inte ens erkänna att det finns där men till slut blir det så svårt att andas att det inte går att förneka. Det gör inte ont hela tiden. Inte ens varje dag. Kanske inte ens varannan. Det är dom där speciella sakerna som sätter in kniven och vrider om. Och när det väl gör ont så blir det så påtagligt att man vill slita ut hela sin insida och lägga bort den tills den slutar göra ont. Det som skrämmer mig (fast jag inte tycker om att säga att jag blir rädd) är att det jag kanske/kanske inte håller på med nu inte är någonting i jämförelse med de saker som kommer att ta sönder mig i framtiden. Ingenting. Jag blir rädd för jag vet inte hur jag ska klara det då om jag inte klarar det nu.
Jag vet inte ens om det är hjärtat som gör ont men något är det."
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar