Läser Malin Wollins krönika.
"Barn till föräldrar som skiljer sig får ärr i hjärtat, det spelar alls ingen roll om separationen var det bästa för alla och föräldrarna inte kunde leva tillsammans, det lämnar spår i själen."
Jag kommer på att jag är tacksam för att mina föräldrar separerade när jag inte ens hade fyllt två år, för det gav inga spår i själen. Jag vet ingenting om ett liv när mina föräldrar bor tillsammans, jag vet ingenting om ett liv där jag bara har ett hem. I mitt liv har jag två föräldrar, två hem och den enda gången jag svär över det är när jag ska packa. Och så svär jag ännu mer när jag har glömt något i huset jag nyss lämnade.
Bra krönika förresten.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar