Såg precis en fransk film, Le Hérisson (eller Igelkotten som den heter på svenska). Omdömena på filmens fodral säger bland annat:
"Man lämnar biografen förälskad i livet", "Underbar! Den här måste ni se!"
Filmen handlar om en Paloma, en 11-årig tjej som är livstrött och har bestämt sig för att dö (!) på sin 12-årsdag. I hennes hus bor Madame Michel, en ensam och ledsen portvakt som beskriver sig själv som "änka, kortväxt och småfet". En dag flyttar en japansk man in i byggnaden och han lyser upp både Palomas och Madame Michels liv. Och när allting väl börjar bli fint och bra så DÖR Madame Michel och så tar filmen slut. (dom där jäkla fransmännen alltså. så himla morbida!)
Det var en mycket fin och rörande film (jag rekommenderar den absolut), men UNDERBAR och FÖRÄLSKAD I LIVET, hur i helvete tänkte dom då? Jag känner mig deprimerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar