onsdag, maj 30

don't let them tell you that there's too much noise.

Läser lyriska blogginlägg och tweets och recensioner om Kanye West och Jay-Zs konsert i Globen igår, och jag tänker att jag önskar att jag varit där. Sen kommer jag på att jag absolut definitivt verkligen inte gillar hiphop. Jag lyssnar på väldigt mycket olika musik (även om det så klart är rocken som slingrar dom djupaste rötterna i hjärtat), men hiphop säger mig verkligen ingenting. Noll. Jag tycker inte att det är ett dugg "fett". Jag blir nästan irriterad för att det är så intetsägande (för mig).

Så, egentligen önskar jag nog egentligen att jag också varit på en riktigt jävla asbra och helt mind blowing konsert. En sån där som gör att hjärtat nästan dunkar sig ur kroppen och du är lyrisk i flera dagar efteråt, du bär med dig minnet och känslan av konserten i väldigt många år efteråt. Ungefär alltid.


Jo, jag var på Ozzy Osbourne i fredags, och jo, det var bra. Men inte dundrande överväldigande. Inte magiskt. Thåström i april var magiskt. Hjärtat dunkade sig inte ur kroppen, men jag var i trans och jag var lyrisk i flera dagar efteråt. Nu skulle jag vilja gå på en riktigt jävla FET konsert. Typ AC/DC. Eller Beyoncé. Eller Robyn. Eller Iron Maiden. Kan det bli Florence + The Machine i sommar? Måste bestämma mig om det blir festival i Oslo eller Way Out West. Oh.


Inga kommentarer: