Jag vet inte vilket år i ordningen det här är. Hur många vårar har Du plågat oss med vidrigt känslomässiga bergochdalbanor? Visst vill vi gärna träffa Dig (eeeh nej vi är nöjda med att spela bortamatcher i Almtuna?), och visst är det skönt att det äntligen börjar bränna till efter en halvljummen allsvensk promenad. Men alltså, vilken pärs. Du är en svår jävel. Jag kan inte riktigt bestämma mig vilken inställning jag ska ha till Dig i år. Försöker verkligen med den avslappnade "går det så går det och det vore ju himla trevligt men nu ska vi inte gå händelserna i förväg"-attityden men så fort jag ens låter mig nudda vid tanken "tänk om det är i år som det äntligen..." går mitt blåvita hjärta fullständigt bananas och dansar iväg som att det är Patrick Swayze som stod där borta redo för ett rejält Dirty Dancing-lyft. Nobody puts Leksand in a corner. Jo, tyvärr slutar Du väldigt jätteofta med att Leksand får gå tillbaka och sätta sig i det avlägsna allsvenska hörnet. Jaaaaaag viiiiiill inteeeeeeeee.
Det är helt sinnessjukt tråkigt att älska ett lag i allsvenskan. Efter varje elitserieomgång är Sportbladet fyllt med uppslag efter uppslag om matcherna, allsvenskan ger några små notiser i botten på någon sida. Bortamatch i Tingsryd, nej det framkallar inga upphetsade känslor. Besök av Troja-Ljungby hemma i Tegera Arena, nej jag känner ingenting där heller. Så jag ber Dig kära Kvalserie, please be nådig to the team in my heart.
Bästa hälsningar,
Anna
Äh vafan, NU ÅKER VI. Tuuut tuuuuut akta er elitserien för här kommer ett tåg med galna kullor och masar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar