"Jag har alltid skattat ordet högt, och har ofta gjort misstaget att tro mer på ord än handling. Mitt hjärta (och min fitta) är till salu för en kärnfull fras, ett koncentrerat uttryck, en välformad vers eller en överraskande liknelse."
- Erica Jong (Isadora i "Rädd att flyga")
Är ni besatta av ord? Kan ni stanna upp och börja älska en formulering besinningslöst, rysa av välbehag när en person sätter exakt rätt ord i exakt rätt ordning? Har ni sådana knappar? Jag hatar vissa ord, tycker illa om, vill inte forma med min tunga, vill inte skriva ner. Andra ord fascinerar mig, de är vackrare, intressantare, starkare, än några andra ord. Är det bara jag? Flyttar runt ord, punkter, fetstil, kommateringar, parenteser, kursiverat. Allt betyder något, minsta tecken ändrar på allt jag vill säga. Jag kan formulera ett egentligen nästan meningslöst Twitterinlägg i evigheter. 140 tecken, eller mindre. Hata en hel text på grund av en svag mening. Älska på samma grunder, ett ord, en självlysande fras. Stavfelsallergi. Absolut särskrivningsavsky.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar