tanken på att aldrig mer uppleva en adrenalinrush i stressad fritöslukt gör att panik sprider sig i kroppen. jag saknar att komma hem från jobbet och vara helt slut och känna "ohmy vilken dag". jag vill ha toppar och dalar, riktigt jävliga dagar och dagar som fungerar, hellre det än den mördande vågräta linje jag befinner mig på just nu. man är galen om man längtar tillbaka dit men fan vad jag saknar stress och fritöser.
gud, vad gjorde mcd med mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar