oj, jag skriver.

Jag skriver inte så mycket längre, fingrarna känns nästan ovana mot tangentbordet. Jag tänker inte lika mycket heller, jag gör mycket annorlunda. Men ibland kommer tankarna och orden börjar snurra i huvudet och det känns viktigt att försöka formulera dom. Men det försvinner fort, orden och tankarna, så det är bäst att skriva fort och låta det rinna på. Jag älskar att vara här uppe, och jag älskar vad Sälen har gjort med mig. Jag har släppt på mycket, jag slappnar av, jag behöver inte planera varje minut, jag oroar mig inte, jag behöver inte göra allt perfekt, det är okej. Jag gör saker jag inte borde, men jag ångrar mig inte, det får mig att må bra. Det får mig att må så jävla bra. Det är ganska awesome. Jag saknar ibland, men inte för mycket. Missuppfatta inte nu, det är ingen helt ny Anna som plötsligt tagit form, långt ifrån, jag är fortfarande väldigt mycket jag men några delar av mig vilar just nu, har gått i ide. Jag älskar varje gång jag går utanför dörren och känner kylan och ser allt det vita och fylls av känslan att jag hör hemma här. När jag går till jobbet och vänder mig om och tittar upp mot backarna. När jag vaknar och vet att jag kan vara i backen om en halvtimme eller kanske bara ligga kvar i sängen hela dagen fast då blir jag oftast rastlös. Jag njuter inte lika mycket av ensamheten som jag gjorde förut, så jag väljer gärna bort den.



nu tog orden och förmågan att formulera dom slut, jag är trött. godnatt.
-