Medan vi väntar på att jag ska skapa nya blogginlägg, kan vi ju titta på några gamla.
Inget annat än underbart förvirrat surr.
Alla pratar om våren och jag är redan trött på att höra hur fantastiskt det är (för jag älskar ju vintern), men jag gör samma sak. Älskar ljuset, solen, värmen. I blame spring. Varför är jag annars så här? Drömmer om vårsol, lite för mycket vin (vi skrattade och drack vin direkt ur flaskan, som sig bör när det är vår och fest och man har tappat kollen), skratt, kärlek, hjärtan som slår så hårt att de nästan går sönder. Att vilja ge någon allt, och lite till om det går. Tittar på bilder på Le Love och det gör ont för att allt är så fint. Det här är inte jag. Men allt är så lika och alla är så lika och allt är så grått och jag nu behöver verkligen något nytt. ett hjärta till för att inte stanna, jag behöver en mun till för att kunna andas. Jag vet bara inte var jag ska hitta det. Nyss var jag uppenbarligen någon som inte var värd att riskera något för. Då tror man lätt att alla ska tycka samma sak. (Fast jag vet att vem som helst borde förstå att jag är värd alla risker i världen.) Jag har sagt att jag ska sluta lämna ut mig, men jag tycker att det är ganska fint och egentligen spelar det ju ingen roll vad ni tycker. Jag känner mig ganska fint förvirrad, det kanske ni ser. Men det är mest bara tankar som snurrar, känslor som ramlar, som måste ta vägen någonstans. Orkar ni läsa? Är jag patetisk? Sluta läs. Tryck på kryss, det är inte svårare än så, det här är min blogg. this is my attitude, take it or leave it. Plötligt kommer jag på mig själv med att lyssna på Winnerbäck igen, ni ser, jag tappar kontrollen. Läser ni fortfarande? Eller pratar jag med mig själv? Att skriva på det här sättet känns som att stå ute och snurra, snurra, snurra, titta upp i himlen och till sist ramla för att allt snurrar alldeles för fort. Sedan ligger man där och kippar efter andan och skrattar samtidigt och man kan inte förklara känslan som tumlar runt någonstans i kroppen. Man vet inte om man vill skratta eller gråta eller om man bara håller på att bli galen. Ja, vad är det egentligen jag vill ha?
Publicerat den 1 april, klockan 20.06. Fint skrivet, om jag får säga det själv.
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar