kvällsdoppade i förrgår, var så sinnessjukt varmt så vi hade inget annat val än att hoppa ner i ljustern.
onsdag, juli 14
tisdag, juli 13
soltimme
lyckades sno någon soltimme innan jobbet idag. badade med småkusiner och moster och mamma. jag skulle kunna ta en miljon bilder på mina småkusiner för dom är världens finaste. när jag kom hem från jobbet på kvällen var dom här och nakendansade med ett paraply ute i regnet. sen klättrade dom på mig i soffan och alla ville sitta närmast.
söndag i oslo
pernilla yrade runt och packade, jag packade en stund, parkerade mig i soffan med lilla sjöjungfrun, försökte sjunga som ariel en stund efter att filmen var slut, gav upp, såg på gladiator, väntade på fotbollen, åt chips och såg på fotbollen. viva españa. sen slutade pernillas bf jobbet och då lastade vi in oss i röda volvon och försökte rulla till sverige. norges oförmåga att skylta ordentligt vid vägarbeten höll på att bli vårt fall (puckade jävla land) men till slut kom vi upp på E18. ca 05.15 ramlade jag in genom min hemmadörr. BRA HELG.
lördag i oslo
Började med glass hos Madde på Mövenpick, strosade mot slottet och fortsatte genom parken mot Bokstaveien, råkade ramlade in i några affärer, skavsår, kaffe och cola och gigantisk kanelbulle på Bit, kulturella och konstnärligt analyserande i Vigelandsparken, trick till Aker Brygge, billig mat på thai/mongol/blandad restaurang, hem och duscha av svett, på med smink, klädkris, fuldag, rosé på snabbkylning i frysen. Buss och t-bana och trick till förfest i stan, möta upp Madde och Cissi, trevlig förfest med nya människor, trick till bar, försöka prata i hög musik, akut trötthet, uråldrig cheese på burger king, taxi hem, ramla ner i bäddsoffa. Sova.
oslo fredag
levande statyn tog en rökpaus. fusk.
hade glömt älskade raybans och nej jag passar verkligen inte i vita solglasögon.
Shopping på Karl Johan, burgare och drinkar på Friday's, hej till Madde på Mövenpick, havsluft på Aker Brygge, hej till Linn och Helén på steakhouse, mindre god cappucino, shopping igen, mer havsluft på Aker Brygge. Möta upp Madde efter jobbet och köpa prickig klänning. Äta malaco truly. Åka hem till lägenheten. Dricka rosé på balkongen och sen se på 40 year old virgin. Sova.
till oslo
Jag åt baguette, melon, pingvinstänger, nötter. Jag drack rabarbersaft och vatten. Jag läste Glamour, Cosmopolitan, Elle, Kupé, Aftonbladet. Jag fixade naglarna (fila, polera, stärkande lack, nagelbandscreme, handcreme) och noppade ögonbrynen. Jag bytte till buss i Kopparberg och tillbaka till tåg i Kristineberg. Jag tittade ut genom fönstren. Jag skrev en stund tills orden tog slut. Tåget från Borlänge var tomt och skönt, bussen från Kopparberg var tom men obekväm, tåget från Kristineberg var trångt och helvetiskt varmt. GUD VAD JAG VAR UTTRÅKAD.
måndag, juli 12
hej
kom hem från oslo i morse, 05.15 eller nåt.
lillebror tittade nyss in på mitt rum. höjde på ögonbrynen och sa; "vad har hänt här!? du har blivit stökig!"
åh gud, jag vet. jag glömmer och tappar och snubblar och slänger och snurrar. är det värmen eller är det livet?
lillebror tittade nyss in på mitt rum. höjde på ögonbrynen och sa; "vad har hänt här!? du har blivit stökig!"
åh gud, jag vet. jag glömmer och tappar och snubblar och slänger och snurrar. är det värmen eller är det livet?
lördag, juli 10
hej jag har ett allvarligt i-landsproblem
har glömt mina rayban-pilotisar hemma och det är KATASTROF. glassar ju i oslo och man kan inte glassa på riktigt utan solglasögon. försökte köpa nya hela dagen igår men det var fan omöjligt.
fredag, juli 9
oslo
sol i oslo. OCH PERNILLA. pernillas fina lägenhet. strosa i oslo. (jävla affärer och jävla rea) burgare och mojito på friday's. träffa saknad sälentjej på hennes mövenpick. träffat en annan saknad sälen tjej på hennes steakhouse. pratat med en till saknad sälentjej i telefon. OCH PERNILLA. nu har vi ätit rostade mackor med ägg och sen ska vi dricka rosé och fanta. imorgon blir det bara upptäcka oslo (alltså inga affärer) och sen blir det alkoholförtäring på kvällen. l-o-v-e-l-y.
tisdag, juli 6
att göra en pudel
alltså, ser ni fluffet på ena sidan!? det ska jag klippa bort imorgon. ser inte klokt ut. det är som att jag har en pudel som lever på ena sidan av mitt ansikte.
fixit
Städar och packar och plockar och fixar och trixar. Ringer till vårdcentralen för att få veta vilka vaccinationer jag behöver för att åka till Ecuador. För ja, i mitt huvud är det redan september och jag cyklar mountainbike nedför vulkaner, galopperar över vidsträckta landskap, vandrar i regnskog, pratar spanska, dansar salsa, surfar.
måndag, juli 5
heh
apoteket är min favoritaffär på hela jorden. det känns liksom inte som syndig shopping för det är ju BRA och typ MEDICINER man köper.
lördag, juli 3
oj och aj
ojoj vilken dramafotboll. tvära känslokast i soffan. fått höra mando i telefonen och nu vet jag. ska aldrig någonsin igen välja pengar före musik. aldrig.
varmt
jag är hos pappa. tittar på fotboll och grillar och sånt. tillbringat varmaste dagen i mannaminne inne på luftkonditionerat statoil. igår jobbade jag också sen åkte jag hit och tittade på alice i underlandet och åt godis. imorgon jobbar jag igen.
fredag, juli 2
Regnbågsfärgade ormar i paradiset.
Du ligger och tittar ut över havet. Känner hur solen bränner (du vet hur du komer att ångra dig ikväll men orkar faktiskt inte röra dig en enda millimeter). Vinden fläktar alldeles lagom. Du blundar och njuter av vågornas brus. Total harmoni. Tänker "Jag älskar semester. Jag ÄLSKAR Thailand". Du hör hur några människor långsamt närmar sig. Du tittar upp. Plötsligt och smärtsamt slås idyllen i spillror. De förbipasserande människornas fötter, iklädda djävulens avkommor. FOPPATOFFLOR.
Allvarligt talat alltså, det är en galen epidemi. Thailand kryllar inte längre av turister, Thailand kryllar numera av turister med foppatofflor. Röda, rosa, gula, blåa, gröna, orangea, lila, vita, svarta, alla regnbågens jäkla färger är representerade. Dom sitter på allas fötter. Tyvärr har jag ännu inte kommit till det värsta. Det är inte bara turisterna. Thailändarna har dom också.
Att semestra i Thailand är fantastiskt underbart (förutom när flygmyrorna eller jätteskalbaggarna svärmar), njutningsfull träning i den svårbemästrade konsten "att göra absolut ingenting". Dagens största ansträngning består av att smörja in sig med solskyddskräm. De enda stora livsavgörande besluten man måste ta är "Var ska vi äta lunch?/Vad ska vi äta till lunch?/Var ska vi äta middag?/Vad ska vi äta till middag?". Man blir helt sinnesslö och kan inte ens lösa barnkorsord för hjärnan är så bortkopplad. Solen skiner, havet är blått, sanden är vit och palmerna är gröna. (Ni vet, ni har läst om det, ni har sett bilderna och ja, det är precis som på vykorten.) Paradis säger vissa. Jag skulle kunna hålla med. Om det inte var för ni-vet-vad.
Överallt där man tittar. Barn, föräldrar, gamla, unga, tanter, farbröder, svenskar, tyskar, thailändare. Jag ser faktiskt detta som ett allvarligt hot mot mänskligheten. Uppenbarligen befolkas vår jord av extremt smaklösa individer och detta oroar mig. Jag längtar hem till vårt kalla, foppatoffelovänliga vinterklimat. Jag fruktar när våren smyger sig på, när kvicksilvret rusar uppåt, för då vet jag att snart, snart kommer dom ut. Vinterns thailandresenärer tar ut sina lysande kopierade foppatofflor och visar stolt upp dom för grannen som bara hade råd med en skiddag i Bjursås. "Köpte dom för 150 bath. Bara 30 kronor förstår du." (Och det ska sägas med överlägsen "du-vet-ju-ingenting-om-världen-för-du-åkte-ju-bara-till-Bjursås"-röst.)
Nästa gång åker jag till Grönland. Eskimåer har väl ändå inga ni-vet-vad?
(haha, fan för foppatofflor. Det här skrev jag i svenska C, våren 09.)
Allvarligt talat alltså, det är en galen epidemi. Thailand kryllar inte längre av turister, Thailand kryllar numera av turister med foppatofflor. Röda, rosa, gula, blåa, gröna, orangea, lila, vita, svarta, alla regnbågens jäkla färger är representerade. Dom sitter på allas fötter. Tyvärr har jag ännu inte kommit till det värsta. Det är inte bara turisterna. Thailändarna har dom också.
Att semestra i Thailand är fantastiskt underbart (förutom när flygmyrorna eller jätteskalbaggarna svärmar), njutningsfull träning i den svårbemästrade konsten "att göra absolut ingenting". Dagens största ansträngning består av att smörja in sig med solskyddskräm. De enda stora livsavgörande besluten man måste ta är "Var ska vi äta lunch?/Vad ska vi äta till lunch?/Var ska vi äta middag?/Vad ska vi äta till middag?". Man blir helt sinnesslö och kan inte ens lösa barnkorsord för hjärnan är så bortkopplad. Solen skiner, havet är blått, sanden är vit och palmerna är gröna. (Ni vet, ni har läst om det, ni har sett bilderna och ja, det är precis som på vykorten.) Paradis säger vissa. Jag skulle kunna hålla med. Om det inte var för ni-vet-vad.
Överallt där man tittar. Barn, föräldrar, gamla, unga, tanter, farbröder, svenskar, tyskar, thailändare. Jag ser faktiskt detta som ett allvarligt hot mot mänskligheten. Uppenbarligen befolkas vår jord av extremt smaklösa individer och detta oroar mig. Jag längtar hem till vårt kalla, foppatoffelovänliga vinterklimat. Jag fruktar när våren smyger sig på, när kvicksilvret rusar uppåt, för då vet jag att snart, snart kommer dom ut. Vinterns thailandresenärer tar ut sina lysande kopierade foppatofflor och visar stolt upp dom för grannen som bara hade råd med en skiddag i Bjursås. "Köpte dom för 150 bath. Bara 30 kronor förstår du." (Och det ska sägas med överlägsen "du-vet-ju-ingenting-om-världen-för-du-åkte-ju-bara-till-Bjursås"-röst.)
Nästa gång åker jag till Grönland. Eskimåer har väl ändå inga ni-vet-vad?
(haha, fan för foppatofflor. Det här skrev jag i svenska C, våren 09.)
vuxna människor igen
"hon tittar på mig. hon vill ligga med mig!"
hahahahaha, alltså det måste ju vara den roligaste filmrepliken någonsin.
slå upp ordet cool i saol; här är vad du hittar.
http://rockfoto.nu/artists/Robyn/gig/20100701/13098/photos/95526. FOTO: Emma Svensson/ROCKFOTO
Läser AB:s recension av Robyn och hyperventilerar. Cry when you get older. Be mine! Show me love. Who's that girl. Dancing on my own. AMEN JUST KILL ME LIKSOM. Jag vet att jag faktiskt såg henne redan förra året och det var helt sjuhuuukt bra, men nu måste det ha varit ännu bättre med dom nya låtarna.
torsdag, juli 1
åhgudjagdör.
Himlen är klarblå, solen skiner, det är varmt. Jag ska inte på P&L. Jag bestämde det för länge sen, redan i vintras. Jag ska spara pengar till min reshöst, så jag fick välja p&l eller sonisphere och då blev det sonisphere. Men idag gör det ONT. Jag älskar musik. Jag älskar live. Jag älskar adrenalinet, svetten, pulsen, basen som dunkar i bröstet. eufori. Robyn, Hoffmaestro, Lily Allen, The Ark, The Hives, Mando Diao, Melissa Horn, Hardcore Superstar. åhgudjagdör. P&L är vår festival, det är hemma, det är obligatoriskt. Jag har varit där sen... sommaren 06? Jag har växt med P&L. VAD TÄNKTE JAG MED? kan inte ändra mig nu heller för jag jobbar. åhgudjagdör.
Kom inte och tvinga på mig andras flummande.
Flashback- jag går i ettan på lågstadiet. Hela klassen har fått i uppgift att måla fina kurbitsar. Barnen sätter glatt igång. Jag stormvägrar i två veckor. Ritade inte ett streck. Jag skulle tro att jag ägnade tiden åt att skriva fina långa ord i min skrivbok. Jag hatar fortfarande kurbitsar, mer än 10 år senare.
Den treåriga bildundervisningen i högstadiet satte ännu djupare spår än kurbitsen. Jag kan fortfarande inte gå nära en bildsal utan att få hjärtklappning. Varje vecka uthärdade jag mer än en timmes psykisk tortyr. Jag hatade bild. Jag kan inte ens förklara den kvävande känslan som övermannade mig varje gång det var dags för bildlektion. Resten av klassen tyckte att det var en "soft" lektion där man inte behövde anstränga sig en millimeter. För mig var soft en mardröm.
Gymnasiet. Jag avskydde mitt estetiska val. 1½ timme i veckan satt jag i den där röriga musiksalen och räknade varje plågsam minut. Det var ett sådant fruktansvärt slöseri med tid. Jag hade kunnat läsa företagande, datakunskap, ledarskap, textkommunikation, något jag hade nytta av och något som inte fick mig att vilja hoppa från Hagagymnasiets tak varje måndagsmorgon.
"Gör de estetiska valen i gymnasieskolan till valbaka kurser istället för ett obligatiskt kärnämne." Det här förslaget från regeringen får mig att gråta av lycka och se ljust på mänsklighetens framtid. Gymnasiet för mig är valfrihet. Jag valde själv att genomföra min gymnasieutbildning och då skulle jag väl haft friheten att välja bort urtråkiga och tidsödande estetiska val. Jag ville läsa något som fick MIG att utvecklas, som fick MIN hjärna att arbeta. Om andra tycker att de estetiska ämnena är utvecklande, kul för dem, men kom inte och tvinga på mig deras flummande.
Estetiska ämnen handlar om medfödd talang, ingen ska komma och säga någonting annat. Jag älskar musik, men ingen skulle någonsin komma på tanken att kalla mig musikalisk. Min fyraåriga kusin ritar bättre än mig så att kalla mig talangfull inom bild vore lika absurt som att säga att gräs är rosa. Drama? Jag kan inte ens spela bluffstopp utan att bryta ihop i skrattattacker. Tanken på att mitt dyrbara snittbetyg ska sänkas bara för att jag föddes utan estetisk ådra gör mig så arg att min hjärna nästan kortsluts och det ryker ur öronen.
Kritikerna till det nya förslaget hävdar att den estetiska undervisningen är viktig för människan, och för prestationsförmågan i de teoretiska ämnena. Den estetiska undervisningen hjälper tydligen sinnena att utvecklas. Blablabla. Dom kanske sitter där i sin lilla kulturbubbla och inbillar sig det men då tycker jag att de borde gå ut i skolorna och se hur verkligheten ser ut. Hur tror dom att mina sinnen utvecklades genom att sitta i den där källaren och trycka på några slitna och illa stämda pianotangenter?
Nej, kulturnissarna kan ta sin "viktiga del i utvecklingen" och stoppa upp någonstans. Att sitta där nere gav mig inte ett dugg, förutom rastlöshet och ett växande förakt för allt vad estetiska ämnen hette. Det var inte kreativt och avslappnande, det var ett smärtsamt och idiotiskt slöseri med tid.
"Alla barns rätt till kultur" hävdas. Jag undrar vad som hände med alla barns rätt till valmöjligheter?
(Egentligen ska det vara en sammahängande text utan den här typen av styckeindelning, men det blev för svårt att läsa. Skrev den här texten i svenska C, 090428.)
Den treåriga bildundervisningen i högstadiet satte ännu djupare spår än kurbitsen. Jag kan fortfarande inte gå nära en bildsal utan att få hjärtklappning. Varje vecka uthärdade jag mer än en timmes psykisk tortyr. Jag hatade bild. Jag kan inte ens förklara den kvävande känslan som övermannade mig varje gång det var dags för bildlektion. Resten av klassen tyckte att det var en "soft" lektion där man inte behövde anstränga sig en millimeter. För mig var soft en mardröm.
Gymnasiet. Jag avskydde mitt estetiska val. 1½ timme i veckan satt jag i den där röriga musiksalen och räknade varje plågsam minut. Det var ett sådant fruktansvärt slöseri med tid. Jag hade kunnat läsa företagande, datakunskap, ledarskap, textkommunikation, något jag hade nytta av och något som inte fick mig att vilja hoppa från Hagagymnasiets tak varje måndagsmorgon.
"Gör de estetiska valen i gymnasieskolan till valbaka kurser istället för ett obligatiskt kärnämne." Det här förslaget från regeringen får mig att gråta av lycka och se ljust på mänsklighetens framtid. Gymnasiet för mig är valfrihet. Jag valde själv att genomföra min gymnasieutbildning och då skulle jag väl haft friheten att välja bort urtråkiga och tidsödande estetiska val. Jag ville läsa något som fick MIG att utvecklas, som fick MIN hjärna att arbeta. Om andra tycker att de estetiska ämnena är utvecklande, kul för dem, men kom inte och tvinga på mig deras flummande.
Estetiska ämnen handlar om medfödd talang, ingen ska komma och säga någonting annat. Jag älskar musik, men ingen skulle någonsin komma på tanken att kalla mig musikalisk. Min fyraåriga kusin ritar bättre än mig så att kalla mig talangfull inom bild vore lika absurt som att säga att gräs är rosa. Drama? Jag kan inte ens spela bluffstopp utan att bryta ihop i skrattattacker. Tanken på att mitt dyrbara snittbetyg ska sänkas bara för att jag föddes utan estetisk ådra gör mig så arg att min hjärna nästan kortsluts och det ryker ur öronen.
Kritikerna till det nya förslaget hävdar att den estetiska undervisningen är viktig för människan, och för prestationsförmågan i de teoretiska ämnena. Den estetiska undervisningen hjälper tydligen sinnena att utvecklas. Blablabla. Dom kanske sitter där i sin lilla kulturbubbla och inbillar sig det men då tycker jag att de borde gå ut i skolorna och se hur verkligheten ser ut. Hur tror dom att mina sinnen utvecklades genom att sitta i den där källaren och trycka på några slitna och illa stämda pianotangenter?
Nej, kulturnissarna kan ta sin "viktiga del i utvecklingen" och stoppa upp någonstans. Att sitta där nere gav mig inte ett dugg, förutom rastlöshet och ett växande förakt för allt vad estetiska ämnen hette. Det var inte kreativt och avslappnande, det var ett smärtsamt och idiotiskt slöseri med tid.
"Alla barns rätt till kultur" hävdas. Jag undrar vad som hände med alla barns rätt till valmöjligheter?
(Egentligen ska det vara en sammahängande text utan den här typen av styckeindelning, men det blev för svårt att läsa. Skrev den här texten i svenska C, 090428.)
att skriva?
Sitter och läser gamla skolarbeten, en gång i tiden kunde jag tydligen skriva. Tänka. Reflektera. Just nu tar det stopp alldeles för fort, jag klarar inte av att utveckla, sätta ord på tankar och åsikter. Så, jag kör väl ut lite gammalt som jag skrivit? Det blir alltifrån påbörjade svenskanoveller till religion.
läsläsläsläs
den här bloggen måste ni läsa.
Åh, hur hon använder språket. Svindlande. När hon blir erkänd skribent/författare någon gång (jag vet ingen som skriver så fantastiskt), så ska jag säga VI GICK I SAMMA KLASS I GYMNASIET.
Åh, hur hon använder språket. Svindlande. När hon blir erkänd skribent/författare någon gång (jag vet ingen som skriver så fantastiskt), så ska jag säga VI GICK I SAMMA KLASS I GYMNASIET.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)